Studenten Daniel Nordström skriver från Havanna, där han studerar spanska, om protesterna mot ökade levnadsomkostnader i Israel. Nordström, tidigare redaktionellt aktiv för ’På jobbet!’, jobbar vanligtvis som köttpackare. Han anser att protesterna är en stor världspolitisk öppning. Dessa kan öppna för arbetare inuti Israel (och Palestina) att bygga det socialistiska ledarskap som nu saknas.
EFTER EN HEL SOMMAR av protester sedan mitten av juni, där folk i Israel (onekligen inspirerade av arabvärldens revolter under våren) slog upp tältläger över hela landet, deltog 450 000 av Israels 7,7 miljoner människor i en landsomfattande protestdag lördagen den 3 september. Från början gällde frågan bara bristen på bostäder till överkomliga priser, men med tiden har en mängd krav tillkommit.
Samhällets mellanskikt kräver skattelättnader och vill hindra landets storföretagarfamiljer (Danker, Fishman, Ofer, Tshuva med flera) att ta monopol på landets rikedom. Det diskuteras anti-trustlagar, som kan tänkas försvåra korsvist ägande där en liten klick aktieägare tar kontroll över landets dominerande bolag. Demonstranter kräver full sysselsättning och att det skapas ett välfärdssystem.
Det klagas på den uppsvällda budgeten för den värnpliktsbaserade militären, kostnaden för att upprätthålla judiska bosättningar på Västbanken och östra Jerusalem och liknande. Dessutom krävs minskade kostnader för bränsle, barnomsorg, mat, sjukvård, och transporter. Man ifrågasätter att högutbildade som läkare och lärare har så låga löner. Samtidigt krävs kostnadsfri utbildning.
Medan arbetslösheten officiellt ”bara” är 7 procent gör hejdlöst växande klassklyftor att ett fåtal njuter frukterna av den växande ekonomin. De tio största ägarfamiljerna kontrollerar 30 procent av Israels ekonomi i banker samt imperier inom massmedia, mobiltelefoni och försäkringar. (Bank of Israel rapporterar dock att ägandekoncentrationen i Sverige är större.) Ekonomen Eytan Sheshinski säger:
”[I Israel kallas detta] pyramidspel för att dessa genom andel i ett bolag tar kontroll över ett annat och, genom detta, ännu flera hela vägen ner genom en hel kedja av andelar.”
Mellanskikten leder och kan tillfälligt ena alla missnöjda: ”vänster” som ”höger”, religiösa som sekulära, europeiska som ”sefardiska” (från Mellanöstern härstammande) judar samt landets araber. Det enande slagordet har varit ”Folket kräver social rättvisa”. 90 procent av befolkningen stödjer protesterna, enligt opinionsundersökningarna. Arabisraelen Shahin Nasser uttryckte stämningen väl:
”Idag ändrar vi spelets regler. Ingen mer samexistens baserad på hummus och bondbönor. Vad som här händer är en sann samexistens, där araber och judar marscherar tillsammans skuldra mot skuldra ropande efter social rättvisa och fred. Vi har fått nog.”
DEN 3 SEPTEMBER fick måhända en del av ”vänstern” i Sverige att skärpa sig, men enda källan som i flera år regelbundet följt arabisraelers protester inuti Israel är den amerikanska socialisttidningen The Militant. Den skriver om deras demonstrationer mot anfallet på Gaza, mot förbud av arabiska partier att delta i valen, för rätten att bo vart man vill, för rätt att importera böcker på arabiska, med mera.
I landet vars politik jämt dominerats av säkerhetsfrågor och diplomati debuterar nu sociala frågor. Raketinskjutningar ifrån palestinskt område i augusti kunde bara ta fokus från saken i två veckor. Premiärminister Nethanyahu, som misslyckats avleda vreden till ”fienden utanför”, tillsatte sedan en socioekonomisk kommitté ledd av professor Manuel Trachtenberg för att ta fram reformförslag.
Vissa protestledare, som studentförbundets ordförande Itzik Shmuli, vill ha dialog och är nöjda med eftergiften. Filmmakaren Daphni Leef, som slog upp första tältet på Rotschildboulevarden när hon inte kunde betala hyran och spred ordet på facebook, kräver dock att Trachtenberg går ur kommittén och stoppar ”regeringsbedrägeriet”. Arrangörerna ställer in protester i väntan på kommitténs beslut.
Trots arrangörernas utelämnande av ”politiska frågor” som ockupationen av palestinska territorier och diskriminering av araber inuti Israel, sökte de som saknar medborgerliga rättigheter allierade i protesterna. Trots mellanskiktsdominansen dök taxichaufförer som kräver högre lön, fabriksarbetare som kämpar mot en nedläggning och mjölkbönder som kräver förändrad regeringspolitik upp.
De största demonstrationerna i Israels historia krossade alla fördomar om att landet är undantaget i världen, där ingen grogrund finns för klasskonflikter och folkliga protester. Judiska israeler gjorde här gemensam sak med en del av den arabiska minoriteten. Svårigheterna i landet kan förhoppningsvis leda en majoritet till fiendskap mot ”sin” imperialistiska regering och dess förtryck av Palestinas folk.
Det är viktigt att sätta press så att protesternas ledare, baserade i mellanskikten som de är och känsliga för tryck från alla håll, inte ger upp protesterna eller förstärker tendenserna till en ”rutten kompromiss” som lägger bollen på regeringens planhalva. Men bara att ena Israels alla arbetare med palestinska migrantarbetare och bönder i en rörelse med ett socialistiskt program leder hela vägen!
________________________________________
Daniel Nordström, Studerande,
medlem i SSU och Livs-sossen.
Daniel Nordström
Nima Djohari-Taimouri
På jobbet!
Amanda Naesman
Filip Tedelund
RÖDA SOSSAR:
S-BLOGGAR:
TRADITIONELLA SOCIALDEMOKRATEN:
IF METALL SCANIA SÖDERTÄLJE:
LÖNTAGARBLOGGEN:
RÖDA JÄRVA:
SSU-UMEÅ:
UNG MENING:
anders s
30 september, 2011
Det kommer nog att dröja väldigt länge till att muslimer och judar kan dra jämt….
”EGYPTEN I augusti deklarerade Dr Salah Sultan, bl. a. talesman för Muslimska brödraskapet i Egypten, återigen en fatwa enligt vilken alla israeler som befinner sig i Egypten ska dödas. Det spelar ingen roll om de är turister i landet, bara det faktum att de är israeler är tillräckligt skäl för att ta livet av dem.”
http://politisktinkorrekt.info/2011/09/29/muslimska-brodraskapet-flyttar-fram-positionerna/#more-101792
”I deras världsbild finns att den egyptiska rasen är överlägsen alla andra raser. Finns det en egyptisk ras? De har Hitler som inspirationskälla och delar naturligtvis dennes hat för judar. Detta hat är man ju inte ensamma om, hela MENA avskyr ju judarna. Dessutom strävar de nationalsocialistiska världsherravälde. De önskar sharia runt hela jorden, med tillägget att nazismen ska ingå som grädde på moset.”
http://politisktinkorrekt.info/2011/09/29/egyptiskt-nazistparti-har-bildats/
Filip Tedelund
3 oktober, 2011
Anders s:
1) Det är svårt att påstå att det Muslimska brödraskapet på något sätt är en progressiv kraft. På jobbet! har tidigare beskrivit hur dem efter kriget 1945 mot Israel använde sig av de bittra känslor som fanns i Egypten efter nederlaget för att organisera upplopp riktade mot judar.
Men det Muslimska brödraskapet var enbart en aktör, dock inte utan relevans, bland massor under revolutionen i Egypten. De stod till en början inte bakom demonstrationerna, utan det var inte förrän de blev orolig för att de yngre skikten i organisationen skulle gå med och ansluta sig till de sekulära elementen som man beslöt sig för att ställa sig bakom upproret. Tvärtom var det just enigheten mellan kristna och muslimer, för att störta Mubarak, som var framträdande under de revolutionära händelserna.
2) Religiösa konflikter är inte isolerat till Mellanöstern, och oftast har de djupare sociala rötter.Ta till exempel det sekteristiska våldet på i på Irland. Det som ofta tar form av våld mellan protestanter och katoliker (två kristna grenar vill jag poängtera) är grundat i Storbritanniens ockupation av området och dess brutala metoder och sätt att härska genom att splittra.
Rörelser och sociala protester som kämpar för bättre förhållanden för arbetarklassen och för demokrati, och på så sätt går direkt emot systemets funktionssätt och emot den styrande klassen, kan ha en dynamik mot att ena och att överbygga religiösa och andra spänningar. Det är det vi ser till i protesterna i Israel.
3) Att ett Nationalsocialistiskt parti har bildats i Egypten är då inget argument. Sådana partier finns runt om i hela Europa och i USA – Vad säger det?
Deras skapande bleknar bredvid alla andra partier och organisationer som sprungit upp i och med revolutionen. Egypten har nu självständiga fackförbund och organisationer som organiserar arbetarklassen. Men det beror på vilka utvecklingar man prioriterar att se till.
4) Ditt val av källor är ytterst tveksamt. På jobbet lägger stor vikt vid att hänvisa till pålitliga källor. Bland dem hör inte ”politikstinkorrekt”!
Att måla upp en bild efter eget behag är ingen svårighet, det gäller bara att hitta källor som har samma politiska agenda som en själv.
Vi gör inte det eftersom det inte ger en korrekt bild av klasskampen idag och vad som står framför oss. Jag uppmanar dig att göra det samma. Det tar inte någon längre tid efter att man navigerat sig genom sidan som du länkar till innan man fått en klar uppfattning om vad de är ute efter.
För att sammanfatta: Du missar en historisk process som har enorma konsekvenser för framtiden, på grund av att det finns delar av den rörelsen som är reaktionära (och mycket troligen för att muslimer står i spetsen för förändringarna). Det är lite som att förkasta den franska revolutionen för att det fanns vissa sekter som deltog i den. Lite perspektiv behövs. Dessutom tas argumenten från en antimuslim specialiserad hemsida,
Filip Tedelund