Ledare: Dela på jobben! Förkorta arbetstiden med bibehållen lön!

Posted on 26 maj, 2010 av

1


LO-tidningens politiska redaktör Martin Lindblom kommenterade den 11 juni 2008 att partistyrelsen på (v)-kongressen det året ville stryka kravet ”sex timmars arbetsdag med bibehållen lön”. Han kallade det för en ”tillnyktring”. Det var också i hans artikel jag själv för första gången stötte på påståendet att frågan för många LO-medlemmar inte står högst på önskelistan. Exakt hur högt står det i kurs då? Och hur vet man det? Går det att bestrida Lindbloms påstående? Frågan var som sagt inte ens med i enkäten ”Stockholmsmodellen” som LO:s medlemmar fick vara med i.

Vad tycker det röda blockets väljare? LO:s medlemmar?
För att undersöka saken måste man gå bakvägen. Vänsterpartiet måste för undersökningens skull ses som del av det ”rödgröna” valsamarbetet. Detta oavsett vad man som facklig tycker om de ”gröna”. Vilka är då de rödgrönas väljare? Och vad tycker de?

I valet 2002 röstade 70 procent av LO-medlemmarna på Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet medan bara 5 procent på miljöpartiet. Detta mönster förändrades väldigt lite i valet 2006. Socialdemokraterna förlorade då väljare bland medelklasskikt, högre tjänstemän och i Stockholm. Dessa väljare vann moderaterna och därför vann alliansen valet. Men inom LO-kollektivet gick de obetydligt fram. Om man ska generalisera så fick de ”rödgröna” tre fjärdedelar och de borgerliga partierna delade på en fjärdedel. Det kan dock ge lite avtryck inom LO att (s) och (v) ligger kvar på siffrorna från förra valet medan miljöpartiet skjuter i höjden i opinionsmätningarna. Kanske har (mp) vunnit lite arbetarröster? Hursomhelst förändrar det inte särskilt mycket för vår undersökning.

LO:s förtroendemän då? En annan mätning som gjorts handlar om vad LO:s förtroendevalda önskar för regeringsalternativ. Den gjordes 2008 genom en snabbenkät. Resultatet visade att 42 procent vill ha ensam S-regering. 36 procent ville ha Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet. Bara 14 procent ville att att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet skulle samarbeta med Miljöpartiet. Och ynka 5 procent ville ha Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet. LO:s medlemmar dominerar bland de ”rödgröna” väljarna. Om man tar det för givet så kan vi gå vidare till en undersökning av vad de rödgröna väljarna tycker om arbetstidsförkortning.

Novus Opinion sammanställde till den 28 april i år en rapport från 799 intervjuer med ”rödgröna väljare”. Rapportens namn var Rödgröna väljare om Vänsterpartiets förslag. De mest populära kraven bland de rödgröna väljarna som intervjuades var främst arbetstidsförkortning (79 procent positiva) följt av förslaget att ta hem de svenska soldaterna från Afghanistan (2/3 positiva). I båda frågorna låg de socialdemokratiska väljarna, där arbetarklassen dominerar, på snittet för de tre partierna.

Vilka åsikter uttrycker de fackliga kongresserna?
LO-kongressen 2008 ställde sig för lagstadgad 35 timmars och på längre sikt 30 timmars arbetsvecka. Man var även för sex veckors semester som ett annat uttryck för arbetstidsförkortning. Man betonade riktigt att alla förkortningar av arbetstiden som på olika sätt genomförts tjugotalet gånger de senaste 60 åren ”har genomförts efter krav från fackföreningsrörelsen”.

"8-timmarsdag och socialisering minskar produktionen och ökar levnadsomkostnaderna." Så resonerar vissa sossar idag om 6-timmarsdag. De ser sig tyvärr som statsmän och inte representanter för arbetarklassen.

Ett par år innan LO-kongressen gick Handels under en tid mot strömmen. S-kvinnorna och Kommunal backade om kravet på kortare arbetstid. Men Handels kongress röstade för både krav på 36-timmarsvecka som omedelbart mål och 30 dagars istället för 25 dagars semester. Men man nöjde sig inte utan höll fast vid att man på sikt ska opinionsbilda för att förverkliga 30-timmarsveckan. Förbundsordföranden Lars-Anders Häggström stod häpen av vad han uppfattade som ett enormt tryck från kongressen. ”Orealistiskt”, tyckte Häggström. Men han hade i alla fall vett att ha förståelse. ”Jag tror att det har att göra med att det är oerhört tufft och att folk håller på att jobba ihjäl sig. Många kvinnor har ju ett arbetspass till när de kommer hem”.

Men när avtalsrörelsen drog igång 2007 fick Handels inget stöd i avtalskonferenserna som ägde rum inför förhandlingarna med arbetsgivaren. Häggström sade då: ”Frågan var helt blockerad”. På semesterfronten backade man till ”extra semesterdagar för de över 45 år”. Vad som kvarstrår är att man vill ha ”skattefinansierad arbetstidsförkortning lagstiftningsvägen”.

Några som i år drivit arbetstidsförkortning i avtalsrörelsen är Elektrikerförbundet. Svenskt näringsiv försökte piska upp till hets mot elektrikerna. De ansåg att elektrikerna och pappersarbetarna (som då också strejkade) var ”ansvarslösa” när de gick ut och kämpade för sina krav. Elektrikerna strejkade i flera veckor och blev korade till avtalsrörelsens ”bråkiga vinnare”. De vann 3,64 procents lönelyft under två år, en månad extra i föräldralön och ersättning vid arbetsskada. Något mindre känt är att de också vann tre timmar kortare arbetstid per vecka. Det är definitivt inte omöjligt att förkorta sin arbetstid om det finns stridsvilja. Inte ens i dessa kristider för världsekonomin och hetstider mot fackföreningarna.

Fi! snor frågan om arbetstiden från LO och Arbetarepartiet.

Vart går arbetarpartierna i frågan?
Socialdemokraterna kommer inte driva arbetstidsförkortning i valrörelsen, allra minst med bibehållen lön. Mona Sahlin attackerade kravet på kortare arbetstid på partiets jobbkongress i oktober förra året: ”Det finns ett beslut jag inte vill att vi ska fatta på kongressen, och det är att generellt förkorta arbetstiden. Varje arbetad timme behövs.” Berit Högman i partistyrelsen höll med: ”Ska vi ha välfärd åt alla, och inte efter plånbok, så är det nödvändigt att ha hög sysselsättning och arbetstid över 30 timmar. Vi vill ha ett gott arbetsliv, som gör att människor orkar arbeta längre.” Elin Lagerqvist från Jönköping gick emot: ”Men vill vi verkligen springa mer i ekorrhjulet?”. Hon påpekade också att 30 timmars arbetsvecka står kvar i partiprogrammet. Markus Blomberg från Skåne stödde Lagerqvist. ”[V]i måste kunna välja att ta ut framtida tillväxt som kortare arbetstid”. ”Enligt LO-tidningen fanns ingen stark rörelse för sex timmars arbetsdag. Kongressen röstade för Sahlins linje. Men på SSU:s senaste kongress var kravet på arbetstidsförkortning högst levande.”

På Vänsterpartiets kongress 2010 körde kongressombuden lyckligt nog över partistyrelsen. Deras valmanifest innehåller nu både krav på sex timmars arbetsdag med bibehållen lön och att de svenska Afghanistantrupperna ska dras bort. ”Vänsterpartiet är ett mer samlat och mer radikalt parti dag än det var för några år sedan”, konstaterade Lars Ohly. Han menade att det ger (v) större tyngd i det rödgröna samarbetet.

Det var stora spänningar på (v)-kongressen. Josefin Brink försvarade partistyrelsen: ”Vi kommer att fortsätta driva sextimmarsdagen men det är inte en fråga som kan genomföras de närmaste åren. I valplattformen ska vi prioritera det strategiskt viktiga, som kan genomföras i närtid”. Emil Magnusson från Storstockholm frågande sig: ”När ska frågan drivas om inte i ett val?”. Anne Christine Gillberg från Göteborg varnade: ”Vi får inte huka oss för opinionsvindar”. Kravet ses som något som definierar partiet.

Ana Rubin från Skåne har fällt de i pressen mest kända citaten för viljan att driva frågan i valet: ”Sextimmarsdag med bibehållen lön bör vara Vänsterpartiets stora profilfråga. Vi vet att det är rätt, det är smart. Vi måste tro på oss själva”. ”Det sägs att tiden inte är den rätta, men det finns alltid ett svepskäl för att inte införa sex timmars arbetsdag”. ”Vi har många allierade i den här frågan, men framför allt de kvinnor som vet vad slit är”. Mattias Enroth från Storstockholm anklagade partistyrelsen och riksdagsgruppen för odemokratiskt agerande då de tigt ner en fråga som finns inskriven i partiprogrammet: ”Gå inte på partistyrelsen när de säger att vi kommer att driva det här ändå. Det är bullshit”.

Miljöpartiet är de sista man kan lita på!
Trots att Miljöpartiet inte är ett parti tillhörande arbetarrörelsen vare sig till ideologi, organisatorisk anknytning, väljar- eller medlemsbas så förtjänar deras syn på arbetstidsförkortning kommenteras pga det rödgröna samarbetet. LO-medlemmar har verkligen fog att betrakta ”de gröna” som ett småborgerligt och vacklande parti som man inte kan lita på.

Även Miljöpartiet höll nyligen kongress. Gunvor G Ericson i partistyrelsen var en av dem som talade emot arbetstidsförkortning: ”Vi ska inte skriva in krav på 35 timmars arbetsvecka i valmanifestet, 90 procent av skatteintäkterna varierar med antalet arbetade timmar”. Hon tillade även att det är kostsamt och hotar andra satsningar. Tidigare var man också för högre pensionsålder vilket nu ersattes med att man vill ”öppna för en mer flexibel pensionsålder”. Med knapp majoritet (99 mot 94) röstade kongressen för förslaget att sänka arbetstiden till 35-timmarsvecka.

Vissa miljöpartister som Birger Schlaug och Carl Schlyter är ivriga pådrivare för kortare arbetstid. Men tre andra ledande miljöpartister ville under våren 2008 stryka kravet från partiets agenda. De ställde allt mot arbetstidsförkortning: jämställdheten, miljön, välfärden. ”Det är en ren trovärdighetsfråga. När miljöpartiet nu sagt att vi vill vara med och regera måste vi ha en ansvarsfull ekonomisk politik. Och det finns ingen plan för hur sex timmars arbetsdag ska finansieras med bibehållen välfärd”, förklarade Karin Svensson-Smith. Tillsammans med Ulf Holm och Mikaela Valtersson varnade hon att ”om det offentliga tvingas skära ner på vård och omsorg riskerar tusentals kvinnor fastna i en ‘kvinnofälla’ av obetald omsorg om föräldrar och svärföräldrar.” Med borgerliga ordalag hävdade de att miljöpartiet ska sluta vara ett ”ledighetsparti” och få en ”trovärdig politik för att få arbetslösa i arbete”. I partitidningen Grönt förvånades de över att miljöpartister inte förstått att deras skuggbudget utgår från behålld arbetstid: ”Hur skulle vi annars ha råd med reformer som en verklig klimatomställning med enorma satsningar på utbyggd järnväg?”.

På grund av att arbetarrörelsens ledning inte lyckas visa någon trovärdig lösning på miljöproblemet kan partier och enskilda politiker lyfta frågan. Det är miljöpartiets funktion. Problemet är att MP har en annan kompass. För dem handlar inte miljöfrågan om att samhällsmakten är koncentrerad hos en liten klick kapitalister, som inte har intresse att göra några som helst undantag från sin kortsiktiga profitjakt för att rädda miljön.

Ibland kan de rentav stjäla arbetarrörelsens frågor och göra sin egen version. Men aldrig vågar de utmana arbetsgivarnas profiter genom att kräva kortare arbetstid med bibehållen lön. Att de inte har en syn på politiska frågor som en konflikt mellan olika klassers intressen gör att de inte har ett trovärdigt perspektiv. Och att de inte har trycket från arbetarorganisationer i ryggen gör att de inte tvingas göra något för att förverkliga kravet. Det är positivt att de ställer sig för 35-timmarsvecka. Men om arbetarrörelsen ska kunna samarbeta med ”de gröna” i frågan om kortare arbetstid måste man tvinga dem att gå hela vägen. Socialister får aldrig ge efter utan måste ständigt avslöja deras otydlighet och feghet!

Gudrun Schymans argumentation – något arbetarepartiet kunde säga trovärdigare!
Någon som har profilerat sig till det yttersta för kravet sex timmars arbetsdag med bibehållen lön är Gudrun Schyman, Fi. På sin blogg pekar hon på att i tjugo år har utredning efter utredning om arbetstidsförkortning avfärdats med argument som: att det är brist på arbetskraft, att man måste få arbetslösa i jobb först, att nedskärningar i offentlig sektor gör att man inte har råd. Sen att man hade stort budgetöverskott innan senaste krisen hejdade inte avfärdandena. Motståndarna tycker sig inte behöva några fakta helt enkelt.
Schyman är även drivande i nätverket Kortare arbetstid nu! tillsammans med de tidigare nämnda miljöpartisterna Birger Schlaug och Carl Schlyter. Hon och Schlyter skrev ett faktiskt mycket bra debattinlägg i Svenska Dagbladet för arbetstidsförkortning med bibehållen lön och mot den borgerliga alliansens så kallade arbetslinje. Hon argumenterade efter följande linjer:

Varför föreslår inte moderaterna att öka arbetstiden till 45-timmarsvecka om de menar att kravet automatiskt minskar antalet arbetade timmar i ett land? Är det något heligt med att jobba just 40 timmar? ”När Frankrike år 2000 sänkte veckoarbetstiden från 39 till 35 timmar ökade i själva verket det totala antalet arbetade timmar i landet med 3 procent tack vare att 350000 arbetslösa fick jobb. Det gav i sin tur mer resurser för att finansiera välfärd och ledde därmed tillytterligare minskad arbetslöshet.”

”När produktiviteten ökar snabbare än BNP minskar obönhörligen den efterfrågade mängden förvärvsarbete per capita och i Västeuropa är denna nu nere i 25 timmar per person i förvärvsaktiv ålder.” Så varför vill då moderaterna att vissa ska behålla 40-timmarsveckan till priset av att andra ska behöva jobba många timmar övertid när levnadsomkostnaderna stiger? Varför vill de tvinga vissa till arbetslöshet och andra till osäkra deltider?

”Moderaterna vill lösa detta genom ökad konsumtion. Ökad varukonsumtion, resurs- och energiförbrukning leder till en överhettad ekonomi, utbrända människor och en stekhet planet. Hur ska Sverige lösa klimatproblemen med moderaternas arbetslinje?”. Det är anmärkningsvärt hur skickligt de fick in miljödimensionen där. Tänk om Socialdemokraterna ändå kunde ta efter!

Veckoarbetstiden har stått stilla i flera decennier. Samtidigt har vinsterna vuxit kraftigt. Detta är en markering att vi arbetare sjunkit på samhällsstegen. Det är dags för en ny arbetstidsförkortning!

Åt vilket håll driver kapitalismen?
Innan den ekonomiska krisen 2008 kom med massarbetslöshet gick arbetarna i Europa systematiskt med på längre arbetstider för att ”rädda jobben”. År 2004 tecknades Phorzeimeravtalet inom verkstadsindustrin i Tyskland och möjliggör lokala avvikelser från avtalen. Det har gjort att facket lokalt går med på längre arbetstid utan lönekompensation. I Sverige har teknikföretagen sagt att det är slut med arbetstidsförkortningar för lång tid framåt.

I Frakrike avskaffades 35-timmarsveckan. Den konservativa presidenten Sarkozy hävdade att den förstört det franska näringslivets konkurrenskraft på världsmarknaden. Men reformen som genomfördes av franska socialistpartiet var naturligtvis mycket populär bland arbetarna.

Ett annat sätt arbetstimmarna ökar är övertid. År 2007 försvann 114 000 arbetstillfällen pga övertidsarbetet i Sverige. När konjukturen går så bra att det är möjligt att just vid det tillfället uppnå full sysselsättning, då kommer istället övertidstimmarna att skjuta i höjden. Varför då? Enligt en artikel i Metro svarar Mats Essemyr som är utredare på TCO: ”När konjunkturen och efterfrågan varierar över tid är det mer lönsamt att betala övertid än att anställa fler”. Enligt en artikel i SvD har antalet personer som jobbar övertid fördubblats från 8,8 till 16,7 procent på 8 år.

Men under krisen har man det funnits inslag där arbetare faktiskt har tvingats sänka sin arbetstid, men då till också sänkt lön. På Scania ville företagsledningen ha 4 dagars arbetsvecka och sänka lönerna med tio procent. Under hot om varsel röstade 60 procent medlemmarna i IF Metall på fabriken i Södertälje själva för förslaget. Omröstningar skedde även på fabriken i Oskarshamn och på Ferroform i Luleå.

Slutsats: Vad måste arbetarrörelsen göra?
Om inte kapitalismen har råd med våra behov, låt då kapitalismen gå under. Som Gudrun Schyman påpekar så har vår produktivitet och krisen för deras system gjort att det idag bara behövs 25 arbetstimmar per vecka. Vi arbetare som är socialister är för att deltidsarbetande kvinnor ska bli jämlikar och få fullt betalt. Vi är för att rädda vår gemensamma miljö från borgarnas ohejdade konsumtionssamhälle. För det behöver vi inte sänka vår levnadsstandard. Vi förtjänar kortare arbetstid med bibehållen lön! Vi förtjänar ett program med offentliga jobb för att tillfredsställa våra behov!

Enligt diagrammet ovan som är från Kommunals hemsida (2008) vill dess medlemmar ha lägre (35,2 h/vecka) normalarbetstid än de i andra fackförbund. LO:s vill ha lägre (36,1 h/vecka) arbetstid än de i tjänstemannafacken (SACO och TCO båda 36,9 h/vecka).

Att arbetarrörelsens ledning är passiv inför detta faktum är en anledning till att klassklyftorna växer. Kollektivavtalen måste automatiskt reglera arbetstiden efter produktivitet, såväl som våra löner inte ska få undergrävas av prishöjningar på bensin eller vad det nu än må vara.

Arbetarrörelsen är de enda som har intresse av full sysselsättning idag, oavsett vad borgarna säger. Kapitalismen behöver en viss ”strukturell” arbetslöshet för att hålla lönerna precis ”lagom” låga. Det tillkommer även en olika stor ”konjunkturell” arbetslöshet beroende på krisens allvar. Vi måste dock kämpa tillsammans som elektrikerna gjorde trots borgarnas aggressivitet mot vår rörelse. LO:s medlemmar vill ha kortare arbetstid. Man behöver inte Novus Opinion för att förstå det.

Men det finns ingen snäv lösning inom avtalsrörelsens ramar även om striden börjar på jobbet. Vi behöver ett arbetarparti att uttrycka politisk enighet genom. Dessutom vill vi besegra borgarna i valet för att skydda oss själva. Facket måste också kunna erbjuda sina medlemmar något bättre än att jobba övertid för att få en dräglig utkomst i framtiden.

Vi måste kräva detta hursomhelst, av vilket parti som än vinner valet. Socialistiska arbetare röstar för samma partier som majoriteten av LO. Men se också till att de verkligen byter politik som de har lovat!

Genom arbetstidsförkortning med bibehållen lön kombinerat med offentliga jobb får vi idag en lösning som räddar levnadsstandarden för oss som har jobb. Då kan vi bygga och bemanna den samhällsservice som vanliga människor behöver. Det räddar även de som förlorat jobbet eller som aldrig kunnat komma in på arbetsmarknaden från att sjunka ner i permanent förfall och demoralisering.

Kapitalisterna säger det är omöjligt, men det är bara för att de förväntar sig klassamarbete. Om vi hotar med socialism ska ni nog se att de mjuknar.

_________________________

Redaktionen

padittjobb@hotmail.com

Annonser
Posted in: Ledare