Monarkin är en av klassamhällets stöttepelare

Posted on 13 juni, 2010 av

0


Ner med monarkin!

Enligt en opinionsundersökning i år som Novus Opinion gjort på 1000 personer på uppdrag av Republikanska föreningen så har stödet för kungahusets bevarande på tio år minskat från 85 till 58 procent. Bara en av tre tyckte att monarki går ihop med demokrati, nästan hälften ansåg att det inte gör det och ungefär var sjätte var osäker.

Opinionsundersökningar är som sagt tveksamma. En SIFO-opinion från förra året konstaterade tvärtom ett ökat stöd för monarkin. Enligt den hade av 1000 tillfrågade hela 15 procent blivit mer positiva till monarkin i och med bröllopet mellan prinsessan Victoria och den blivande prinsen Daniel Westling. Endast 2 procent hade blivit mer negativa medan 82 procent behållt samma uppfattning. Totalt var 74 procent för monarki medan 15 procent var mot.

Som sagt, hur man mäter stödet eller viljan att avskaffa monarkin handlar om vem som beställer undersökningen, vilka frågor man ställer och ibland vem man riktar undersökningen till. Det hade varit intressant att veta vad t ex LO:s medlemmar tycker om kungahuset vara eller icke vara. Men det tycks inte finnas något intresse från LO:s ledning att ta reda på det.

Det viktiga är hursomhelst vad följden av kungahusets existens blir. Vad förväntas av en monark? Vilken roll har monarkin i Sverige? Vad representerar kungahuset i modern tid?

I ett upprop för fyra år sedan som dominerades av kända socialdemokrater så fördes några intressanta argument fram. De ville att den nuvarande kungen skulle få sitta kvar livet ut men att ingen arvinge skulle få tillträda. Då verkade det kanske mera rimligt. Men kungahuset hittade ju hursomhelst en ny prins som de rekryterade utanför adeln, vilket är ett stort steg mot en förlängning av monarkins existens.

Några andra argument som fördes fram var följande: Att alla representativa poster måste väljas efter meriter och inte ärvas efter blodslinje är överordnat allt i en demokrati. Att kungahuset bryter mot principen om en sekulär stat då monarken måste tillhöra ”den rätta evangeliska läran”. Vad leder kungafamiljens straffrihet till då? ”Vår statschef kan begå en massa grova brott utan att åtalas, men inte konvertera till islam utan att få sparken”.

Ett annat ämne som togs upp var ju kostnaden för monarkin. Det är ju för övrigt ett ämne som media har frossat på även i samband med prinsessan Victoria och Daniel Westlings bröllop. Många arbetare retar sig på att kostnaden för bröllopet sammanlagt kommer uppgå till över 100 miljoner kronor.

Men det uttömmer ju på inget sätt monarkins funktion. Kungahuset ska vara opolitiskt. Det hävdas ju stå över partikonflikterna. Det är ju inget positivt egentligen. Och det praktiseras inte ens. Vi får en enda politik som sägs motsvara ”Sveriges medborgare” som ingen har valt. Ett exempel är i början av året när prinsessan Victoria och Daniel Westling besökte de svenska soldaterna i Afghanistan för att visa sitt stöd.

Efter att kungen höll tal om Tsunamins offer noterade många att han tar sig en allt större informell rörelsefrihet. I en artikel i DN noterade Tommy Möller: ”Reaktionerna på kungens tal efter tsunamin visar också vilket genomslag några väl valda ord från tronen kan ha på opinionen. Kungamakten innehar fortfarande en auktoritet av ett slag som folkvalda politiker svårligen tycks kunna uppamma. Det är förbryllande och gåtfullt – vissa skulle säga dystert – men likväl en realitet.”

I normala tider är parlamentarismen den mest tänjbara och ekonomiska formen det svenska klassamhället kan ha. De rika och mäktiga föredar faktiskt denna ram. Men de har ändå ett intresse att bevara den svenska monarkin, särskilt i tider av ökat politikerförakt. För monarkin träder fram där de borgerliga partierna och de missledare för arbetarrörelsen med sitt fullkomligt inomkapitalistiska perspektiv blivit diskrediterade. Den tar vid där de parlamentariska partierna inte kan hålla tillbaka klassmotsättningarna, t ex under katastroftider, akuta samhällskonflikter, ekonomiska kriser eller krig.

Det är därför så bra nu att det bryter ut en konflikt över Mona Sahlins plan att uppvakta bröllopet mellan prinsessan Victoria och Daniel Westling med en present från ”sitt parti”. Hillevi Larsson som är före detta ordförande i Republikanska föreningen och Magdalena Steijffert som är nuvarande vice-ordförande slog på stora trumman. Steijffert sade: ”Det är orimligt. Har man ett avskaffande av monarkin i partiprogrammet så är detta att skicka dubbla signaler.”

Det är bra. Ledningen i Socialdemokratiska arbetarepartiet har raserat partiprogrammet under en lång tid. Men det som de inte lyckats ta bort ska vi stå upp för med desto högre stämma.

Leve republiken!

den 13 juni 2010

August Palmberg, Litterär,

enskild medlem i SSU & LO.

padittjobb@hotmail.com

Annonser
Posted in: Republikanism