”Det finns bara ett arbetarparti. Det är inte dom – det är vi!”

Posted on 20 september, 2010 av


Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta valresultat någonsin!

S och V fick tillsammans 60.1% av LO-medlemmarnas röster i detta katastrofval.

Att göra en komplett valanalys dagen efter valet är inte världens lättaste sak. Men jag ska ta upp en del saker som spontant har flugit genom mitt huvud idag.

Redan i våras skrev jag en artikel om hur innehållslöst programmet var som man gick till val på. Senare under våren och sommaren tillkom olika förslag och jag tyckte trots allt att ett minimumprogram hade utformats. Dock saknades större reformer för arbetarklassen, något vi har saknat i många decennier nu. Programmet var till stor del endast ett försök till en återställare av hur det var före alliansen.

 

Socialdemokraterna behöver marknadsföras bättre

Vår marknadsföring var generellt uselt genomförd. För det första så var våra valaffischer väldigt oinspirerande. Moderaterna hade de fyndigaste affischerna. Deras affischer med lögner om vad (M) och (S) vill, samt valaffischerna om löningen den 25:e samt tre-fika var geniala. Det var kreativa sätt att lyfta fram deras budskap på.

För att inte nämna sin utnämning till arbetarparti som man gjorde redan förra valet. I år så utvecklade man det till att säga att man var ”Sverige enda arbetarparti”. Nytt för i år var även att man bytte sin mörkblå färg till gula jackor och en orange alliansen-logo. Helt plötsligt framstog alliansen inte som de mörkblå reliker dem är, utan som färgglada.

Samtidigt började Mona Sahlin att konstant bära lila klädsel, som för att sända budskapet att vi i vår tur gått högerut. ”Medelklassen, rösta på oss nu – jag bär lila idag!” Nej, tyvärr funkar inte det. Medelklassen verkar betydligare mer medvetna om sina intressen att arbetarklassen. En lila outfit lurar inte dem såsom Reinfeldts lena röst verkar lura arbetarklassen. Vi behöver vara lika klassmedvetna som borgarklassen.

På Östermalm och i Danderyd, Täby, Bromma och Lidingö – där vet man minsann att klasser inte är något av det förgångna. De är väldigt medvetna om vilka partier som representerar deras klass. De har högt valdeltagande och 80-85% röstade på alliansen. I Södra Hovås, ett överklassområde i Göteborg, röstade 95.4% för alliansen. Fler röstade på Sverigedemokraterna (1.6%) än på Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tillsammans (1.1%).

De enda kreativa valaffischer vi hade var dem om ungdomar som skulle ”rycka ut” (som brandman, sjuksköterska) etc. Men de syntes knappt alls under valrörelsen. De som syntes var antingen de med tummarna eller Mona Sahlins eller Carin Jämtins nunor.

Även mycket av vårt tryckta material var dåligt. Det var svåröverskådligt, oattraktivt material, som dessutom hade fullt med språkliga eller faktafel. Vad vi behöver är A5-blad med tryck på bägge sidor som i korthet presenterar de viktigaste delarna av vårt program. Vi behöver också mer jämförande material som inte bara beskriver vår politik utan hur den skiljer sig från alliansens. Skippa tråkiga framsidor och långa häften utan gå rakt på sak.

Tyvärr lät vi Moderaterna ”äga” området kring Sergels Torg

Moderaterna använde sin samlade energi under deras valkampanj. De hade sin valstuga på bästa plats vid Sergels torg. Den var stor, öppen och rymlig. Och de hade mellan 10-20 personer som arbetade där konstant. De hade hela tiden MUF och riksdagsledamöter representerade där, utöver vanliga valarbetare. Och de hade minst fem personer som bara ägnade sig åt att dela flygblad hela dagarna.

Socialdemokraterna hade en liten trång, undanskymd stuga som S-kvinnor hade hand om. Det fanns aldrig mer än 3-4 valarbetare där. Det var fullt av ungdomar som sökte material och ville ha svar på frågor till sina skolprojekt. De valarbetarna som fanns var alltså konstant upptagna med detta, och det fanns ingen som hade tid att dela ut material. Jag försökte hjälpa till ett par timmar efter jobbet varje dag med just den biten. Men ofta kom skolungdomar fram även till mig för att göra intervjuer eftersom de andra var så hårt belastade.

Det första felet är att låta S-kvinnor ha en stuga som borde bemannas av socialdemokrater med olika bakgrund. Alltså både kvinnor och män, unga och gamla, svenskar och invandrare. Men det var väldigt homogent. De 3-4 kvinnorna var alla just kvinnor och i medelåldern och svenskt ursprung. Riksdagsledamöter hjälpte aldrig till där, såvida de inte höll ett kort tal utanför stugan för att sedan pysa iväg 10 minuter senare. Moderaternas riksdagsledamöter kampanjerade och pratade med folk hela dagarna utanför deras stuga. Sedan så organiserades det aldrig att unga socialdemokrater skulle stå där. Detta är förödande för Stockholm.

Arbetare som inte bor i typiska arbetarklassområden som Husby, Tensta, Skärholmen eller Hässelby nås inte i deras bostadsområden. Vi kan endast nå dem genom att söka oss till större arbetsplatser (varför hade vi inga kampanjer i instustriområden eller vid byggarbetsplatser?) – eller så nås de just vid Sergels torg. Där går nästan varje stockholmare förbi minst en gång per månad. Stugan i centrala Stockholm är ju inte till för att nå innerstadsbor i huvudsak, utan för att nå arbetare som flanerar runt i stan, eller ungdomar som söker information för sina skolprojekt.

Vid S-kvinnors valstuga fanns det hundratals ungdomar som kom varje dag, men det fanns inte personal nog att hjälpa dem alla. Och det fanns inte heller mångfald bland oss socialdemokrater att visa på.

Jag kom med flera förslag under valrörelsen men vi var inte mobila och snabba nog att svara på varken Moderaterna eller på intern kritik eller förslag. Till exempel hade jag ett förslag om att vi skulle anordna en demonstration ”mot alliansen” på plattan (eller om det var för sent för att skaffa demonstrationstillstånd åtminstone talartillstånd). Min tanke var att vi kunde ”äga” plattan hela lördagen, dagen före valet. Att vi skulle ha talare från riksdagen, SSU, S-kvinnor, LO, etc. Och att vi kunde hålla tal och appeller konstant under hela dagen. Men det hörsammades inte.

Vårt program (eller avsaknandet av det)

Fackeltåg mot försämringar i akassan

Fackeltåg mot försämringar i akassan, efter alliansens valseger 2006.

Nu tycker jag att programmet var i det vagaste laget, men jag tyckte ändå att vårt program stod i förhållandesvis skarp kontrast till alliansens politik. Några av de saker jag gillade bäst var slopandet av stupstocken (som faktiskt kom upp i valdebatten, i alla fall på slutet). Men det enskilt viktigaste i vårt program var att sänka akasseavgiften för arbetare till 80 kr/mån, för att återställa skadan som alliansen gjorde mot fackföreningsrörelsen.

När alliansen kom till makten 2006 så försämrade de akassan och sjukförsäkringen och såg till så att man inte kunde dra av sina medlemsskap på skatten samt att akasseavgiften chockhöjdes. Tusentals demonstrerade i ett fackeltåg i Stockholm, och Wanja Lundby Wedin kunde lämna in en kvarts miljon underskrifter i protest mot akassans försämringar till arbetsmarknadsminister Littorin (M). Varför påminde man inte arbetarna om moderaternas anti-fackliga politik under valrörelsen? Man lät moderaterna fritt kalla sig Sveriges enda arbetarparti.

Vad som inte heller togs upp när sossarna debatterade mot moderaternas skattesänkningar var att vi endast ville att skatten skulle höjas för höginkomsttagare som tjänar mer än 40.000 kr/mån. Visst stod det i programmet, men de allra flesta man talade med ute på gator och torg trodde att skattehöjningar skulle drabba alla. Det enda som pushades fram i valdebatterna var mantrat ”skola, vård och omsorg” samt att man ”aldrig någonsin, aldrig någonstans” skulle samarbeta med Sverigedemokraterna. Allt det är bra, men inte en gång hörde jag att man nämnde fackföreningsrörelsen eller alliansens attacker på arbetsrätten och LO.

Vad jag försöker säga är att dels var programmet verkligen endast ett minimum – man borde ha vågat gå längre. Men framför allt misslyckandes man att föra fram de saker som ändå faktiskt var bra i talen och debatterna.

Fortsatt lågt valdeltagande

I Rinkeby finner du Stockholms lägsta valdeltagande, trots att Socialdemokraterna där gjort ett fantastiskt jobb med att knacka i princip alla dörrar samt hållit appelltal varje dag under slutspurten. Framför allt har man satsat mellan valen med att vara synliga. Socialdemokraterna i Rinkeby har hållit torgmöten varanan helg under hela förra mandatperioden.

Men vad tjänade det till? Skillnaden i röstresultatet märks knappt alls. Jag tycker att det är jätteviktigt att inte bara komma och knacka din dörr dagarna före valet utan att man finns ute hela tiden som i Rinkeby. Men trots detta så har det inte hjälpt att få upp valdeltagandet. Vad beror det på? Jo, att många trots allt inte var riktigt säkra på hur stor skillnaden egentligen det var mellan partierna. De såg inte hur det skulle förändra deras liv genom att rösta det ena eller det andra.

Idag var den ett reportage från Kista i Stockholm City där de hade intervjuat soffliggare:

– Jag har aldrig röstat. Jag tycker att politikerna behandlar folk som en boll i valet och bara utnyttjar oss … Sverige är bara bra för de som har pengar.

– Det finns inget parti som driver de frågor som jag bryr mig om. Man pratar om rut-avdrag och förmögenhetsskatt. Det är frågor som inte påverkar mig.

– Det är ingen skillnad på partierna längre, förutom SD då men dem kan jag ju inte rösta på. S och M är samma sak. Det känns som att välja mellan att köpa den tröjan eller den tröjan. Det spelar ingen roll. Mitt hjärta är nog lite mer rött men jag vill inte ge dem min röst.

Lärdomarna av detta är:

Delar ut bananer a la Moderaterna

1) Kör inte borgarnas trick med att försöka ”köpa” folk med gratis kaffe, t-shirts, godis och annat. Endast material och partiknapparna bör delas ut gratis. Folk ser igenom när man försöker köpa deras röst och de respekterar inte dig längre. Med rätta.

2) Socialdemokraterna gjorde sig en björntjänst genom att debattera RUT så häftigt i våras att man gjorde det till en valfråga. Även om vi har rätt i sak. Prata om frågor som arbetare kan relatera till.

3) Visa att det visst är skillnad mellan partierna genom att inte samarbeta med alliansens partier vare sig på riksdagsnivå, landstingsnivå eller kommunal nivå. Precis som vi nu sagt om att vi aldrig någonstans, aldrig någonsin kommer att samarbeta med SD, så borde vi aldrig någonsin samarbeta på alliansen partier på någon nivå. Aldrig någonsin mer, aldrig någonstans.

Om borgerliga partier inte får egen majoritet och bjuder in oss till samarbete måste vi konsekvent säga nej. Låt borgarnas politik stå för dem. Sedan när folk har tröttnat på deras nedskärningar och försämringar så ser i alla fall väljarna att det finns ett annat alternativ.

Har Socialdemokraterna samarbetat med de borgerliga i en koalition finns bara en enda röra med samma skit och vad ska man då rösta på i nästa val? Då finns inte längre något alternativ att välja och folk väljer att inte rösta alls. Hur vårt parti agerar på kommunal nivå eller landstingsnivå drabbar synen på partiet och påverkar även hur folk röstar i riksdagsvalet.

Föryngra, förändra och proletarisera!

Jag vill avsluta med att säga att jag tycker vi behöver en rejäl förändring av partiet. Beslut måste vara mer demokratiskt förankrade. Jämtins utspel om Butlertjänster var spiken i kistan för Stockholmskampanjen. Hur kan man klaga på ”pigor åt överklassen” för att sedan vilja införa butlertjänster i kollektivtrafiken? Det var ett smaklöst ordval. Och vad som var än värre var att jag läste en intervju med Jämtin där hon sa att detta var istället för att behöva genomföra sex timmars arbetsdag.

Nej, det här spåret fungerar inte. Vi förlorar fler väljare för varje val, och jag anser att det beror på att vi har förlorat vår identitet som arbetareparti. Vi behöver rensa ut högern i partitoppen inom alla nivåer i partiet, och ge arbetare och ungdomen en chans. Vi behöver en ny partiordförande som själv är arbetare. Och fackföreningsaktivist! Det är vad vårt parti behöver.

Och vi behöver ett program som svarar mot vad den stora massan av arbetare vill ha och behöver. Vi måste förankra oss i arbetarklassen igen helt enkelt. Innan vi har förlorat hela vår bas. Vi måste fördjupa vårt program och framför allt så måste vi stå för det när vi talar och debatterar och inte försöka få det att låta som om vi är hela Sveriges parti. Nej, vi är inte ”för hela Sverige”! Det finns faktiskt olika intressen i landet. Det är Svenskt Näringsliv vs LO. Det är kapitalistklassen vs arbetarklassen. Det är vi som genom hela historien har slagits för mer demokrati, och mer rättigheter, och mer välfärd och mer solidaritet.

Socialdemokratin måste verka för att stärka facken och då kommer fackens bas i sin tur att göra socialdemokratin starkare.

Moderaterna kan också prata om skola, vård och omsorg märker vi nu. Så länge arbetare och folk i allmänhet inte ser skillnad på partierna så blir det som det blev i detta val. Vi måste vara tydligare. Vi måste ta upp särskilt de saker som skiljer oss åt. Och en viktig sak till. Det är viktigt att visa att vi inte är deras vänner. Vi har helt skilda intressen! Jag gillar inte hur Anna Lindh gosade med Svenskt Näringsliv eller hur Mona Sahlin fikar privat med Carl Bildt. Det bidrar till att skapa förvirring bland folk.

Anna Lindh (S) kramar Ericssons VD Carl-Henric Svanberg

Igår hände det faktiskt att jag stod och delade ut flygblad helt själv för Socialdemokraterna medan minst fem moderater stod runt mig och delade. Då gick en socialdemokrat i kampanjjackan förbi mig och gick fram och pratade med en man i moderaternas kampanjjacka. Jag sa till henne att ”ska du inte ta och hjälpa mig att dela ut flygblad istället för att socialisera med moderaten?” varpå hon svarade ”nej, jag känner faktiskt honom och vi samarbetar”. Wow! Där visste jag att det var kört för oss. Detta var på valdagen då vi fortfarande spurtade eftersom vi låg risigt till i valopinionen. Och denna företrädare för vårat parti står och socialiserar med fienden istället för att hjälpa en kamrat.

Var är de ideologiska socialdemokraterna? Jag tror helt ärligt talat inte att vi har en chans i valet 2014 utan denna förnyelse. För att få partiet på rätt köl behöver vi arbetare i toppledarskapet. Gärna arbetare med gedigen facklig erfarenhet. Vi behöver socialdemokrater som är ideologiska, klassmedvetna och som inte bara kör på samma gamla mantra ”skola, vård, omsorg” och ”höjda skatter”. Vi behöver unga arbetare som är pålästa, men ändock inte akademiker.

Vi behöver ett ledarskap som tar på sig poster för att uppnå politiska resultat och inte som ett steg i karriären. Sådana kandidater som inte skulle acceptera en riksdagslön utan kräva arbetarlöner till politiker. Eventuellt sänka bort merparten av sina rikdsagsarvoden tillbaka till skattebetalarna eller till partiet. Samt avstå från ”riksdagspension” (inkomstgaranti) liksom Miljöpartiets Gustav Fridolin. Det visar på politiker som faktiskt bryr sig om politiken och inte gör det för egen vinnings skull.

På frågan från en journalist om vad som saknas i valrörelsen svarade Fridolin: ”Många frågor. Klyftan mellan politiker och vanligt folk. Vi har två statsministerkandidater som i princip inte har haft några jobb utanför politiken”.

Snart förväntas Gustav Fridolin ta över Miljöpartiet och han har det appealet som folk gillar. Han är omåttligt populär även utanför Mp. Sådana kandidater behöver vi i Socialdemokraterna.

Jag tycker att Socialdemokraterna borde sluta avtal med alla som nomineras till riksdagen att väljs man in så ska man avstå från halva lönen (som är på 55 000 kr/mån). 27 500 kr låter mer som en rimlig arbetarlön. Det är viktigt att dela arbetarklassens vilkor så långt det går. Många riksdagsledamöter har även välbetalda jobb vid sidan av. Det kanske är klokt att man även efter att ha kommit in i riksdagen har en fot kvar i verkligheten – fast då talar jag om arbetsgolvet och inte som advokater eller deckarförfattare. Målet för Socialdemokraterna borde vara att de flesta riksdagsledamöter har ett ”riktigt” jobb på deltid.

Jag vill att vi har riktiga arbetare som företräder vår klass i riksdagen och regeringen efter valet 2014. Vi behöver fler maskinoperatörer, lagerarbetare, byggnadsarbetare, sjuksköterskor, barnskötare, butiksbiträden, kockar, brevbärare, styckare och lastbilschaufförer som leder partiet – ända upp i dess topp!

_______________________________________________

Annonser