Kackerlackschef gör sig av med stridbart skyddsombud

Posted on 21 november, 2010 av

9


I USA:s fackföreningsrörelse finns ett uttryck som heter ”cockroach boss”. I Sverige finns ingen motsvarighet till begreppet. Rakt översatt betyder det ”kackerlackschef”. Det är en företagsägare som skiter fullständigt i löneavtal, säkerhet, anställningstrygghet och rätten till självständiga fackföreningar. Sådan är Lars Bergman, ägare av Värmdö Byggentreprenader AB. Bergman anser att Byggarbetarfacket förolämpat honom och skryter om att ha ”besegrat” dem.

Gustavsberg, Stockholm:

Redan i måndags (15/11) skrev facktidningen Byggnadsarbetaren om saken. Dagen innan träffade August Palmberg från ‘På jobbet!’-redaktionen tre arbetare från Värmdö bygg inför att skriva en egen artikel. I mer än fyra timmar diskuterades samhället, facket och politiken. Vi ska nu lite mer ingående gå in på varför det råder konflikt med bolaget.

Fallet rör skyddsombudet ”Kim”, vars uppdrag inte accepteras av arbetsgivaren. Företaget har trakasserat och skickat hem skyddsombudet. Bolaget har i förhandlingar med Byggnadsfacket försökt ”köpa ut” den anställde. Byggfacket förbereder sig i nuläget för att stämma Värmdö Bygg inför Arbetsdomstolen.

Ärendet bedöms som starkt då arbetsgivaren uppenbart har brutit mot lagar. Däribland medbestämmandelagen (MBL) § 7-9 (kränkt föreningsrätt), § 11 (skyldighet att förhandla när anställd omplaceras, med mera) och § 19 (skyldighet att informera).

För några år sedan utnämndes Kim till skyddsombud. Senare hände en lindrigare olycka då en kollega föll genom taket. Både platschefen på Lustgården och Kim skrev under arbetsskaderapporten. Men rapporten skickas aldrig in till arbetsmiljöverket av bolagsledningen.

I slutet av 2009 skickas Kim till byggarbetsplatsen ‘Lustgården’. Det märks på en gång att arbetsmiljön är ”kass”. Kim ligger ändå lågt i början då man inte vill börja bråka det första man gör på en ny arbetsplats. Men flera nyanställda kommer fram och uttrycker sin oro. De hänvisas då till huvudskyddsombudet (HSO) som tycker det hela är pinsamt och vägrar göra något åt saken. Innan har Kim stått tillbaka lite i förtroendemannarollen, men känner sig nu tvungen att ta tag i allt.

Kim meddelar alla sin avsikt att följa med på den inspektion som görs för att kolla säkerheten på arbetsplatsen (”skyddsronden”). Kim hittar fem gånger så mycket anmärkningar som HSO. Nästa gång det blir rond klagar lagbasen att ”det kommer bli ett jävla liv.”

En dag kommer en arbetskamrat och meddelar för Kim i egenskap av skyddsombud att det  står några gubbar och sopar så att damm (av skadligt kvarts) yr. Kim kräver då att arbetsledaren skaffar dammsugare. Egentligen får man inte sopa, men även HSO står där och sopar. Inte bara att folk står och sopar, utan vissa gör det utan masker också. Trots att det både skadar arbetarnas hälsa och sprids runt så att det även senare drabbar de inflyttande hyresgästernas hälsa så struntar platschefen i det. Arbetsledaren säger då: ”Nej, det är tillsagt att det ska vara så.”

Kim förklarar:

”Du får inte tro att HSO är den som lämpar över skit på andra. Bara det att personen tror att ju hårdare man jobbar ju osynligare blir man. Oerhörd konflikträdsla!”

Det finns en MB (”medbestämmandegrupp”) på arbetsplatsen. Enda skillnaden mot en vanlig fackklubb är att den inte har rätt att förhandla om löner. Dessa förhandlingar sköter avdelningen. HSO är sammankallade för MB-gruppen.

Byggarbetsplatser har alltid lagbasar* med uppgift att fördela jobb inom arbetslaget och dessutom föra dess talan mot arbetsgivaren. Förut fick en lagbas en procent av gruppens ackordlön i extra betalt. Numera ger företaget 10 kronor extra per timme. Vissa firmor ger ända upp till 20-25 kronor. Förut låg det i lagbasens intresse att vara lojal med laget. Lagbasarna på Värmdö Bygg förstår inte alls sitt uppdrag, utan ser sig helt och hållet som representanter för firman.

Platschefen säger att skyddsombudet ”gnäller” och därför själv ska dammsuga. Då ringer en arg arbetskamrat till Byggettans regionala skyddsombud (RSO) som ansvarar för arbetsmiljöfrågor. Arbetskamraten anser att Kim blir bestraffad. Vidare ifrågasätter platschefen att Kim har rätt till sin post som skyddsombud och att få gå skyddsronden. Skyddsombuden och lagbasarna kallas till kontoret av platschefen.

Platschefen ställer en fråga till HSO och lagbasen: ”Stämmer det att Kim är skyddsombud?” HSO svarar: ”Andre skyddsombud.” (Skyddsombuden har ingen rangordning. Först på plats blir alltid ordinarie.) Platschefen fortsätter: ”Kim påstår sig vara vald utav laget. Har ni valt Kim?” HSO och lagbasen svarar ”Nej.” (Skyddsombudet är vald utav medlemmarna i facket. Men de två personerna i fråga anser inte att de personligen valt Kim.) Platschefen delar som straff ut sysslor som inte ingår i arbetsuppgifterna (plocka undan kåpor, med mera).

Dagen efter hålls ett MB-möte där Kim väljs till skyddsombud för tredje gången. Lars Bergman säger: ”Jag accepterar inte. Vem som helst utom honom.”

Kim flyttas till lagret där tre av Bergmans ”spioner” jobbar. Det finns bara ströjobb. Först av allt får Kim slipa och olja Bergmans utemöbler. En annan gång skulle Bergmans båt ställas undan. Snö skulle skottas på Älvsjömässans tak. Skälet som angavs för att flytta Kim till lagret var att täcka en arbetstopp. Ändå hade folk – även inhyrda – flyttats från stället. Argumentet håller inte!

Våren 2010 får Kim sitt första barn, som insjuknar allvarligt. Blir borta till maj. Under tiden förhandlar facket med företaget om Kim. Väl tillbaka till arbetet får Kim påhälsning av HSO som nu förflyttats från ‘Lustgården’. Lagbasen säger: ”Ta av dig din gröna hjälm.” (Skyddsombud bär gröna hjälmar.)  Försöket lyckas inte, utan hjälmen stannar på.

Förhandlingarna strandar mellan Byggnads och Värmdö Bygg. Det blir centrala förhandlingar istället. Halvvägs in i förhandlingarna får Bergman utbrott och skriker att facket ljuger. Byggindustrier tvingas koppla Bergman, då det är ett förlorande spår. Egentligen hejar man på.

Företagssidan ändrar sin version. Plötsligt så har inte Kim flyttats på grund av en arbetstopp, utan för att det behövdes ett skyddsombud på lagret. Byggnads svarar att det är upp till facket att avgöra. Bergman börjar då upprepa maniskt: ”Vem tar av den gröna hjälmen? Jag eller ni?!”

Några dagar senare kommer arbetsledaren fram. ”Ta av er den gröna hjälmen!” Nu är det allvar. Hjälmen läggs i skottkärran och tas på först senare. Nästa gång kommer arbetsledaren igen fram och säger ”Ta av dig den!!” Kim tar av sig hjälmen och hämtar istället en blå hjälm som påklistras 4-5 lappar där det står SKYDDSOMBUD. Konstigt nog blev det tyst. Det gällde bara färgen. Alla skyddsombud på övriga arbetsplatser får fortfarande ha sina gröna hjälmar, ombeds inte ta av sina.

Arbetskamraterna får nys om trakasserierna mot Kim. De kommer fram och säger ”vi måste göra något.” Då svarar Kim: ”Vi kan göra en protestlista.” Kim skriver ett utkast som visas upp dagen efteråt. Listan blir mottagen med förtjusning, med förslag om smärre ändringar. Man försöker att diskutera saken öppet. Bergman har säkerligen hört rykten om denna lista. En lagbas fick i alla fall reda på det och gick till konfrontation.

Kim blev anklagad för att ”det funkar inte”. Blir hemskickad med betalning. Bergman informerar sina anställda om att skyddsombudet är ”hemförlovad med full lön.” ”Så nu kan vi andra jobba på i lugn och ro”, tillade Bergman. Här befinner vi oss i dagsläget.

Hela historien vittnar om att dagens företagsägare är ett folk på krigsstigen. Facket måste förändra hela sitt sätt att fungera för att kunna stå pall. Tiden för samförstånd är slut. Det finns inget annat val än att mobilisera medlemmarna för strid. Enligt Kim har Byggnads vissa goda förutsättningar och inte bara problem:

”Byggnads är väldigt unikt. Man är väldigt mån om arbetsplatsdemokratin. Problemet rör sig främst om att det snackas för lite ute på arbetsplatserna.”

Kanske är Lars Bergman ett extremt undantag i dagsläget. Byggjobbarna får pannlampor istället för takbelysning. Kim brukar jämföra det med att gruvarbetarna i Kiruna inte använt pannlampor på 25 år. Inte är det många arbetare som får dålig belysning när de riskerar ramla genom öppet golv. Och varför sådant liv för en dammsugare? Dammsugare har ju funnits i över sextio år! Varför får de anställda sitta i baracker med svartmögel i väggarna? Varför alla dessa uttröttande problem?

Kanske är Bergman inte så ”extrem” som man vill tro. Man ska inte få illusioner bara för att företagarorganisationer försöker hejda hans vilda humör. De hejar egentligen på honom. De är bara lite mer taktiska än Bergman. Dock vill de göra fältet fritt för Bergmans metoder utifall de blir nödvändiga i framtiden. Det kapitalistiska systemets kris kommer att driva fram alltfler attacker på fackliga rättigheter och arbetares levnadsstandard. Vad som behövs är beredskap att försvara sig!

Intressant?

* Lagbasar, skyddsombud och MB-grupp är valda av arbetarna, så kallade ”förtroendevalda”.

________________________________________

August Palmberg, Litterär,

enskild medlem i SSU & LO.

padittjobb@hotmail.com

Annonser