Vansinnet med en feminismens bibel

Posted on 16 december, 2010 av

9


Detta är första delen i ‘På jobbet!’:s artikelserie som vill ge ett arbetarperspektiv kring ämnena ”feminism” och ”jämställdhet”. Artikelförfattaren August Palmberg anser att Simone de Beauvoirs bok ‘Det andra könet’ bör petas ner från sin piedestal. Han anser att boken inte tillför nämnvärt samt att kritiken mot socialismens pionjär Friedrich Engels är felaktig och destruktiv.

Simone de Beauvoirs bok Det andra könet, ett verk i linje med existentialismens filosofi, har av många feminister krönts till deras ”bibel”. Varför kan man fråga sig? Har den krönts till feminismens bibel bara för att den är skriven av en kvinna?

Boken kritiserar ett av marxismens mest berömda verk; Familjen, privategendomens och statens ursprung av Friedrich Engels. Engels hade visat att människans äldsta samhällen uppstått när arbetet förädlat fram människan ur våra förfäder bland aporna.

I dessa samhällen var jorden, arbetsverktygen och jaktredskapen stammens gemensamma egendom. Här existerade inget arbetsfritt frossande i lyx vid sidan av ett föga lönande slit eller svält; ingen klass- eller könsojämlikhet. Alla tog ansvar för det gemensamma.

Men med tiden började människan bo kvar på samma jord, hålla boskap som även användes vid byteshandel och lät krigsfångar arbeta för stammen istället för att döda och/eller äta upp dem. Kvinnans roll som jordbrukare togs över av slavar och hennes arbetssysslor flyttades in i det privata hemmet. Detta kallar Engels för ”kvinnans världshistoriska nederlag”.

De mobila männen med sin jakt och boskapshandel kammade in mer överskott till stammen och blev därmed huvudproducenter. De började leja legoknektar för att ta personlig kontroll över detta överskott. På så vis uppstår staten parallellt med klasserna. Enligt Engels är statens essens att detta ”förbund av beväpnade män” skyddar klicken som har monopol på denna privata egendom.

I denna process uppstår också familjen. Ordet ”familj” klingar romantiskt. Men Engels säger att ordet kommer från grekiska ”famulus” som betyder husslav. ”Familj” är ett begrepp om hur många husslavar en man äger. Familjen mamma-pappa-barn uppstår; där mannen kontrollerar kvinnans sexualitet för att överföra sin egendom på manliga arvvingar (”patrilinjärt”). Det är raka motsatsen till hur det var under de tidigare kollektiva (och ”matrilinjära”) ”familjebildningarna”.

Denna process ägde rum under lång tid och Engels säger att exakt alla detaljer om hur det gått till vet vi inte. Han baserade sig på sin tids antropologiska och arkeologiska upptäkter. Dessutom är det baserat på studier av stammar i Sydamerika, som efter att dess förfäder vandrat över Berings sund till Alaska fortfarande levde i ett slags samhällets urtillstånd.

De Beauvoir tar det hela som intäkt för att diskreditera Engels. Hon skriver rakt ut att arbetsdelningen mellan könen, männens sexuella kontroll över kvinnorna och överhuvud kvinnans roll som ”det andra könet” alltid har funnits. Alla de gamla argumenten om att kvinnorna inte har samma råstyrka som männen, har en speciell biologisk roll att föda upp barnen och att arbetsdelningen mellan könen alltid funnits kommer upp.

Men var inte styrkeskillnaderna mindre när kvinnor utförde tunga produktiva sysslor för stammen? En kvinna kunde bära barn och tiotals litervis med vatten för att bevattna jordbruket eller utveckla muskelstyrkan genom styckning, hudberedning och byggarbete. En man bär bara sin jaktutrustning.

Kvinnorna hade i urtillståndet en något högre respekt än männen. Inte för den ”råstyrka” som männen påstås uppvisa i jakten, utan för vad hon gjorde när hon stannade kvar vid lägret. Där tämjde hon eld och lärde sig så frön. Den gamla mytologin talade om eldens gudinna och om kvinnan som bärande på livets hemlighet (föda barn, få jorden att gro).

Att kvinnan blev orörlig under och en kort tid efter graviditeten var inget som hämmade hela hennes liv. Barnuppfostran var hela stammens och därmed även männens uppgift.

Upphöjandet av Det andra könet till helig bok var första markeringen om kvinnorörelsens urartning.

Under 1960- och 70-talens kvinnoradikalisering – då offentlig sektor byggdes ut och en stor del av det förnedrande hushållsslaveriet övertogs av samhället som ett livsnödvändig service; då aborträtten vanns; då kvinnor på allvar började kräva tillräde till männens arenor och lika lön för lika arbete – hade den inte en ställning som ”helig bok”.

Tror man att även människans äldsta samhällen byggde på ojämlikhet blir feminism ett hopplöst fördömande av vad som alltid varit och som alltid upprepas i olika former. Men det är inte sant!

Talet om att kvinnan alltid varit ”det andra könet” är bara ett sätt att sudda ut skillnaderna mellan ”stratifiering” å ena sidan och ”klass” samt ”patriarkat” å andra sidan. Stratifiering betyder att det är en skillnad i status. Klass betyder dock att man har olika ställning beroende om man kontrollerar medlen för samhällets produktion eller inte. Patriarkat betyder att det finns ett systematiskt förtryck mot kvinnor från männens sida. Begreppen hör inte nödvändigtvis ihop.

Därför bör man ta ställning för Friedrich Engels mot Simone de Beauvoir.

Intressant?

________________________________________

August Palmberg, Litterär,

enskild medlem i SSU & LO.

padittjobb@hotmail.com

Annonser