Grupp 8 – feministgruppen som nådde arbetarkvinnorna

Posted on 18 december, 2010 av

5


Detta är andra delen i ‘På jobbet!’:s artikelserie som vill ge ett arbetarperspektiv kring ämnena ”feminism” och ”jämställdhet”. Rubriken till denna artikel av Filip Tedelund talar för sig själv. Grupp 8 är ett lysande exempel på en feministisk grupp som nådde ut till arbetarklassen.

Kvinnor gjorde sitt inträde på arbetsmarknaden från andra världskriget och framåt. Under 60-talet skedde en radikalisering med studentrevolter och mobiliseringar mot kriget i Vietnam. Situationen öppnade upp möjligheter för kvinnor att kämpa och uppnå förbättringar för sig själva.

Dåtidens mansdominerade vänsterorganisationer var oförmögna att ta vara på detta. Stalinisterna hade inställningen att kvinnornas kamp ska vara underställd arbetarklassens kamp. Kvinnors krav såg som onödiga då de skulle bli ”befriade” i och med socialismen. Resten av ”vänstern” var också väldigt influerade av stalinismen och lyckades aldrig riktigt göra upp med detta.

I den här situationen hade kvinnor svårt att få sina röster hörda inom såväl den traditionella arbetarrörelsen som i de utomparlamentariska vänsterorganisationerna. Kampen för kvinnors rättigheter var lagda på hyllan till förmån för den ”ärofyllda kampen för socialismen”. Därför behövde kvinnor organisera sig självständigt. Grupp 8 bildades.

Det började som ett slutet sällskap 1968. Men de bestämde sig för att bli en öppen organisation. Från en liten grupp på 16 personer växte man snabbt till en nationell organisation. 1972 hade organisationen 43 lokala grupper med runt 470 medlemmar.

 

Grupp 8 byggde på en analys av klassamhället och kvinnors roll i den. Man studerade bland annat stora socialister som Engels, Marx, Bebel och Kollontaj. Slutmålet var en socialistisk revolution. Programförklaringen från 1970 sade att:

”En av våra viktigaste uppgifter är att göra kvinnan medveten om sitt eget förtryck och att tillsammans med männen arbeta för ett socialistiskt samhälle fritt från utsugning och förtryck”

Den teoretiska analysen och ambitionen att avskaffa det kapitalistiska systemet var av stor vikt. Men många proklamationer har gjorts av ett oräkneligt antal proklamerare utan att leda till något konkret. Styrkan i Grupp 8 handlade om vad de verkligen gjorde.

Genom demonstrationer, aktioner, agitation och utbildning via sin tidning ‘Kvinnobulletinen’ samt kulturella arrangemang och möten försökte man att organisera kvinnor (och framför allt arbetarkvinnor). Målet var att förbereda kvinnor för att genom radikal kamp befria sig själva och kunna vara med i skapandet av ett nytt samhälle utan förtryck av något slag.

Inriktningen mot arbetarklasskvinnor kunde tydligt ses i de krav man ställde. I centrum stod kvinnors rätt till arbete. Underbetalda deltidsjobb var vanligt bland arbetarkvinnor precis som nu.

Grupp 8 såg det som att det tjänades pengar på deras arbete samtidigt som kvinnan tvingades ta hand om barn och hemmet när hon gick från jobbet. Svaret ansågs vara förkortad arbetsdag vilket skulle kunna ge både män och kvinnor möjlighet att få anställningar på heltid. Samtidigt skulle båda könen få mer tid så att man lättare kan dela på hushållssysslorna.

 

Frågorna är fortfarande aktuella år 2010. Andra krav var för utbyggnad av barnomsorgen, fri abort och smärtfri förlossning. Man krävde full ersättning och studiemöjligheter för arbetslösa kvinnor; samt bättre utbildningsstöd som skulle vara oberoende av en makens inkomst. Man reste krav på lagstiftning mot exploatering av deltidsarbetare. I bostadsfrågan krävdes fler kollektivhus och kollektiv service i alla bostadsområden inom tätorter.

Grupp 8 gjorde också ansträngningar att rekrytera kvinnor från arbetarklassen genom politiskt arbete utanför kvinnodominerade arbetsplatser. Ett antal aktivister tog jobb på Maraboufabriken i Sundbyberg. Lokalgruppen i Farsta tryckte upp flygblad på finska så att den stora andelen finska arbetarkvinnor skulle kunna ta del i vad man hade att säga.

Grupp 8 hävdade att kvinnor i Sverige var utsatta för ett dubbelt förtryck. Inte bara förtryckt som en del av arbetarklassen utan även ”ideologiskt” förtryckt av män – däribland även män från arbetarklassen. Det ekonomiska förklarades genom en marxistisk analys medan analysen av det ”ideologiska” förtrycket lämnade utrymme för olika tolkningar.

Frågan placerades aldrig i ett klassperspektiv. Man förstod aldrig mäns förtryck av kvinnor som en del i upprätthållandet av klassamhället. ”Vänstern” hade i stort sett aldrig talat om saken. Det öppnade för att ”radikalfeminister” inom gruppen kunde vända organisationen bort från klasskampen och kvinnokampens roll i den. Fokus hamnade på det psykologiska och sexuella förtrycket. Gruppen gled iväg från att bygga en rörelse bland arbetarkvinnor.

 

När regeringen började attackera välfärden på 80-talet hade Grupp 8 förlorat både i medlemsantal och inflytande. Den framträdande medlemmen Gunilla Thorgren beskrev det så här:

”Nyliberalismen var patriarkatets försvarsstrid mot de små landvinningar som kvinnokampen åstadkommit under sjuttiotalet för kvinnor. Men kvinnorörelsen hoppade numera bara på ett ben, det ideologiskt feministiska avantgardets ben, och hade lämnat det andra, det ekonomiskt politiska, bakom sig. Därmed förlorade den också i auktoritet. När åttiotalets strid om välfärden kom, fanns inte kvinnorörelsen med som aktör.”

Även om få vanliga människor minns Grupp 8 idag så har gruppen spelat en viktig roll för kvinnokampen i Sverige. Genom sina aktioner och den debatt som väcktes bidrog man till att pressa Socialdemokraterna att driva igenom rätten till abort och utbyggnad av barnomsorgen. Man satte kvinnofrågan på dagordningen.

Grupp 8 bidrog mycket till att utveckla och popularisera för folk den materialistiska analysen av kvinnoförtrycket som en del av klassystemet. Framför allt så fick inblandade ett politiskt självförtroende och såg sin egen styrka. Man fick bekräftat för sig att det gick att organisera sig själva oberoende av de etablerade partierna och kvinnogrupperna.

Många Grupp 8-medlemmar aktiverade sig senare inom Feministiskt initiativ. Partiet kan ses som en mer urvattnad version av Grupp 8 från 80-talet. Man kan ändå anta att gamla ”åttor” har spelat en roll i att det är ett av de få mer kända partier som idag försvarar kravet på arbetstidsförkortning.

Intressant?

________________________________________

Filip Tedelund, livsmedelsarbetare,

Livsmedelsarbetarförbundet.

filip_tedelund@hotmail.com

Källor:

Schmitz, EvaDen nya kvinnorörelsen under 1970-talet

Westin, Gunnar: Grupp 8 och feminismen – en marxistisk granskning

Annonser