Saknar S existensberättigande?

Posted on 19 december, 2010 av


Idag skrev Lars Ohly en debattartikel i DN. Där skriver han: ”Enligt de rödgröna planerna skulle vårt förslag till regeringsplattform ha presenterats tidigare, i augusti. Men när det väl började bli dags ville Socialdemokraterna invänta Alliansens regeringsplattform så att vi skulle kunna anpassa den rödgröna efter deras.”

Han fortsätter: ”Det handlar … om socialdemokratins skriande brist på självförtroende. De vågar inte stå för något som kan uppfattas som samhällsförändrande, de vågar inte utmana opinioner på någon avgörande punkt, de är rädda för att avvika för mycket från Reinfeldt och Borg. Därmed finns inte heller förutsättningar att stå för en reformpolitik för framtiden. Risken finns att ett så räddhågset parti bara verkar eftersträva makt, inte upplevs som ett parti med idéer som bär in i framtiden.”

Och här kommer slutklämmen: ”En alltmer högeranpassad socialdemokrati utan ett samhällsförändrande program saknar relevans. En socialdemokrati som inte ökar jämlikheten och minskar klyftorna i förmögenhet, inkomster, makt och inflytande saknar existensberättigande.”

Kritiken som Ohly för fram är i mångt och mycket samma kritik som vi socialdemokrater själva för fram. Givetvis saknar inte socialdemokratin existensberättigande, utan endast våran ledning. Vi är trötta efter årets nyheter så som: Ilija Batljan får hjälp av Svensk Näringsliv att skriva debattartiklar, Morgan Johansson som inte bara längre motsätter sig FRA utan vill bygga ut FRA, Mona Sahlin som går på princessbröllop och present köpt för partipengar (ett parti som är mot monarki och för republik), Stefan Löfvens svek om ungdomslöner samt försämringar i akassan. Och listan kan göras lång. Direkt efter valet backar Socialdemokraterna på frågor som ”svenska trupper ut ur Afghanistan”.

Socialdemokratiska partistyrelsen måste avgå – men inte på grund av ålder. De saknar helt enkelt kapacitet; de har inga visioner kvar, de saknar vare sig arbetarklassens eller mellanskiktens förtroende och stöd. Det gör mig detsamma om den nya partiledaren är man eller kvinna, om det är en tjugofemåring eller femtioåring – och etnisk bakgrund spelar ingen roll. Däremot är det dags att vi väljer någon som inte ”föddes in i partiet” utan att vi väljer någon med fötterna på arbetsgolvet som arbetarna kan relatera till. Någon som vet vilka reformer vi arbetare vill ha igenom. Någon som har ett öra mot marken. Någon som har idealen och viljan kvar.

Reformer som gynnar arbetarklassen har historiskt även bevisats gynna mellanskikten. Däremot ska vi inte anpassa vår politik efter dem och deras tillfälliga högervridning. Denna högervridning beror inte på mystiska högervindar som blåser ute i Europa utan på socialdemokratins misslyckanden i och med ”den tredje vägen”. S och V fick endast 60.1% av LO-väljarnas röster i detta val. Om partiet förlorar sin arbetarbas har partiet upphört att ha ett existensberättigande. Likväl gäller för Vänsterpartiet som även de har minskat stöd inom arbetarklassen.

_______________________________________________

Annonser