Ledare: Leve arabvärldens demokratiska revolutioner!

Posted on 2 mars, 2011 av

0


Detta är den första artikeln i en serie om läget i Nordafrika och Mellanöstern. August Palmberg menar att för att säkra framstegen som genomförs krävs det att den demokratiska revolutionen utvecklas till en socialistisk revolution som ställer frågan om makten över ekonomin.

”Egyptens Federation av Oberoende Fackföreningar stödjer kraven i folkets revolution och kallar till en generalstrejk av egyptiska arbetare” säger banderollen på Tahrirtorget. FOTO: Hossam el-Hamalawy.

Sedan december bröt en serie folkliga protester ut i Mellanöstern och Nordafrika. Människor frustreras av stora klassklyftor, korruption, arbetslöshet samt ökade levnadsomkostnader i den ekonomiska världskrisens spår. Länderna har under senare år fått skjuta ekonomiska satsningar på framtiden. En stark katalysator för dessa ”uppror” har varit chockhöjningen på 15 procent, enligt Världsbankens siffror, av världens matpriser mellan oktober och januari.

Överallt är det ungdomen som tagit initiativet. I alla dessa länder är minst hälften av befolkningen under 25 år. Hosni Mubarak i Egypten (numera i landsflykt) har spelat på rädslan för ”islamister” i omvärlden. Men kristna, muslimer och sekulära har kunnat enas. Ungdomarna är oftast flitiga konsumenter av västerländsk kultur som aldrig tidigare varit intresserade av politik – förrän nu. Det är till föräldrarna regionens borgerliga diktatorer riktat pressen att ”säga åt dem att gå hem”.

”Vänta, stopp!” kanske den observante läsaren tänker. ”Borgerliga”?! Mubarak är ju arvtagare till vänsternationalisten Nasser som på 50-talet nationaliserade storindustri och banker? Nassers ekonomi var statskapitalistisk. Kung Farouk kuppades utan ”socialistiskt” ledarskap. Officerare styrde landet pragmatiskt. Staten ledde ekonomin och frigjorde landets resurser. Arbetarna mobiliserades aldrig. Nasser ledde inte ”arbetarnas stat”. Sadats privatiseringar kom friktionsfritt.

”Libyens ‘arabsocialism’ då?” Libyens ekonomiska historia liknar Egyptens. Gaddafis statsideologi blandar stalinism (dvs som Stalins Sovjet och framåt), arabnationalism och islamism. Socialism heter tillståndet då statligt våld vittrat bort, då tillräckligt välstånd uppnåtts och fördelats så att klassindelningen blir upphävd. Officiellt finns ingen stat eller lagar i Libyens ”Jamihiriya”. I realiteten verkar regimens dekret och statens repressiva organ desto mer obehindrat.

Samtliga regimer som nu hotas i området har utvecklat goda relationer med ”västvärlden”. Mubaraks regim hölls länge under armarna av Washington – var näst största biståndsmottagare i området efter israeliska staten. Egypten är en oumbärlig allierad i arabvärlden till USA. Frankrike hade länge – under Mitterrand, Chirac och Sarkozy – kurtiserat med diktatorn Ben Ali i Tunisien. Länge har Nordafrika behandlats som de fortfarande vore denföre detta kolonialherrens bakgård.

Dagens Italien, under högerradikalen Berlusconi, uttrycker sina starka ekonomiska och politiska intressen i det forna koloniallandet Libyen. Man är mycket beroende av tillgång till Libyens olja och gas. Berlusconis samarbete med Gaddafi för att stoppa afrikanska flyktingströmmar till Italien är även det ett kritiserat ”italienskt intresse”. Gaddafi talar rasistiskt nog om att ”rädda” Europa. För att stoppa ”svarta” från att komma till EU-länderna kräver Gaddafi 5 miljarder euro om året.

Svenska storföretag har starka intressen i regionen. Egyptens militär har köpt vapen för närmare 20 miljoner. Rymdbolagets VD ville sälja avancerad utrustning för flygövervakning så att Gaddafi kan kontrollera flyktingströmmar bättre. Ericsson säljer sms-teknik till Iran som används till att hota demonstranter. I Tunisien har Ericsson och Autoliv två fabriker. Oljebolaget PA Resources har fyra oljefält i landet. Även svensk sågverksindustri påverkas negativt av oron i Tunisien.

Majoriteten av världens oljereserver finns i regionen. Oron tilltar i väst när oljepriset i världen stiger och kreditvärdigheten för dessa länder dalar. EU:s svårigheter att uttala sig, med enad röst, beror på att medlemsstaternas olika historia och ekonomiska intressen påverkar viljorna. Israel oroar sig över Egyptens omvälvning. Fruktan råder inför att kanske regionens viktigaste allierade försvinner, islamister tar makten och fredsavtalet mellan länderna rivs upp. Man fruktar isolering.

Krafter som i början går att kontrollera sätter okontrollerbara krafter i rörelse. Att ungdomar från ”mellanskikten” organiseras via sociala medier kan man tolerera som imperialistmakt. Men nu när kvinnor och män från olika samhällsklasser sluter upp oroar man sig för spridningseffekterna – ja, för framtiden. Presidenterna har störtats i Tunisien och Egypten. Står Libyen på tur? Lurar NATO-intervention bakom hörnet? Hur långt kan ”demokratiska revolutioner” gå?

Massmobiliseringarna i Mellanöstern och Nordafrika har visat lite tendenser att vidga ramarna för revolutionernas folkligt, demokratiska, karaktär. Skälet kan vara att vi ännu sett få, om ens några, försök från Paris, Rom, Stockholm, Washington eller andra imperialistregeringar att ingripa. Men en regering i ett fattigt land måste förr eller senare angripa utlandsberoende och dominans för att uppfylla folkets behov. Då kommer man i konflikt med den klass som dominerar privategendomen.

”Kommunistblocket” är borta sen tjugo år. Inte heller illusionerna om ”arabsocialistiska” polisstater finns kvar. Det finns ingen alternativ stormakt att vända sig till än USA. Arbetarklassen håller däremot på att träda in på den politiska scenen som självständig kraft. Egyptiska arbetare kräver att gamla statskontrollerade ”fackhögkvarter” upplöses. Nya fack utlyser ”generalstrejk”.   Vad som fattas är ett erfaret, kämpande, ledarskap som är villigt att gå hela vägen – socialister!

LEVE ARABVÄRLDENS DEMOKRATISKA REVOLUTIONER! MEN MÅ ARBETARE TA LEDNINGEN! FÖR FRAMSTEGEN KAN BARA SÄKRAS OCH UTVECKLAS GENOM SOCIALISTISK REVOLUTION!

Intressant?

________________________________________

August Palmberg, Litterär,

enskild medlem i SSU & LO.

padittjobb@hotmail.com

Annonser