Egyptens historia (del 1): Från forntid till modernt land

Posted on 26 mars, 2011 av

0


Detta är första delen av tre artiklar som går igenom Egyptens historia. Artikeln berättar om varför Egypten kallas ”civilisationens vagga”, landet historiska betydelse och hur senare Muhammed Alis monarki grundlade en modern kapitalistisk stat. Även vissa allmänt marxistiskt filosofiska slutsatser påminns man om. Klassamhällen utvecklas inte jämnt och harmoniskt. Krig och klasstrider är som en barnmorska åt ett uttjänt samhälle som går havandes med ett nytt.

”Civilisationens vagga”

Egyptens nilflod brukar kallas civilisationens vagga. För lite mer än 5000 år sedan bildades här en av de första samhällena där människor befolkade städer. Innan dess överlevde man på enkla jordbruk. Nu fanns byggnadskonst med färdighet att bryta, transportera, resa och snida i sten. Man lärde sig fusionera koppar och tenn för att få brons. Det byggdes dammluckor för att kontrollera vattenflöden och skördarna bärgades för lagring i magasin.

Övervakarna av magasinen blev samhällets mest prestigefulla grupp. De kontrollerade det överskott som fanns när befolkningens överlevnad var säkrad. Magasinen blev de första templen och dess föreståndare de första prästerna. För att hålla koll på lagren drog de streck på väggen och med tiden utvecklades ur detta hieroglyfisk skrift. Tempelväktarna hade tid att studera planeternas rörelser på himlen. Väktarna uppfann matematik, astrologi och de första kalendrarna.

Prästerna ansågs vara ”magiker”. Men trots deras aktning så hade de ingen ägarkontroll av magasinen. Pratar man om klassamhällen så brukar det handla om privat egendom. Bönder i beroendeställning hade inte heller privat egendom. De som utnyttjade dem var  administratörer av kollektiv egendom. Egendomsmönster från tidigare klasslösa samhällen levde länge vidare, om än i förvrängd form. Det tog århundraden innan grupper med privat egendom utkristalliserades.

Klassamhällets framväxt var en gång oundvikligt för att mänskligheten skulle utvecklas. Men varje härskarklass tömmer i slutändan ut sin historiska funktion för framåtskridandet. Ökade utgifter för samhället att lägga ut till dem och deras monument (till exempel pyramider) gjorde produktionens hela fokus irrationell. Effektivitet övergick i stagnation. Tillväxten av makt och privilegier hos dessa ledde samtidigt till att den större delen av befolkningen drevs ner till existensminimum.

Eftersatt infrastruktur gjorde att det bara krävdes en smärre olycka för att få förödande konsekvenser. Vid slutet av det ”gamla kungadömet” i Egypten föll nilens flodnivå och ställde till problem för bevattningssystemet. Ett antal arkeologer och historiker anser att kungadömets kollaps även omfattades av en ‘social revolution’. Tjänarinnor ska ha tagit sina mästarinnors ställe, fuktionärer tvingats lyda ”pöbelns” befallningar och barn till prinsar slagits ihjäl mot väggen.

Afrikas civilisationer uppstod en efter en: Egypten, Nubien, Etiopien, och så vidare. Geografiska förhållanden bromsade utvecklingen. Saharaöknen tudelade kontinenten och gjorde den svår för handelsresande. Tsetseflugan hindrade boskapsvandringar söderut. Klimatvariationen gjorde det svårt att introducera grödor från en del av kontinenten i en annan. Afrikas riken tvingades av omständigheterna utvecklas mycket på egen hand. Ändå grodde relativt sofistikerade kulturer.

Faraoniska Egypten bestod i drygt 3000 år. Här lärde sig den store Sokrates sin ”filosofi”. Alexander den store (av egyptierna kallad ”Soter”) intog Egypten och drev ut perserna 332 före Kristus. I blivande Alexandria plundrades biblioteket och ett forskningscentrum inrättades – senare även ett universitet. Grekerna rotade i all denna länge hemliga litteratur och upptäckte vetenskap och frön av rationella tankesätt, om än dold i svårbegriplig symbolik.

Från faraonernas fall till det moderna Egyptens födelse

Efter Alexanders intåg och det antika Egyptens fall blev riket byte för diverse främmande makter. Cleopatra VII tog sitt liv efter att ha misslyckats gifta in sig i med Ceasarerna och rädda Egypten från Romarrikets erövrare. När Rom gick tillbaka som stormakt började Konstantinopel dominera landet. År 642 efter Kristus erövras landet av muslimer och blir en lydstat åt Kalifen i Baghdad. Främlingarna förtrycker bondebefolkningen (”fellaherna”). År 969 tar sekten ”fatimiderna” över.

Dynastin var arvvingar till profetens Muhammeds dotter Fatima och avsågs ”visa vägen” för den muslimska världen. Då responsen blev liten vände man sig det högt kultiverade Sicilien som blev en brygga till Europas kristna kultur. Under 200 år blomstrade Egypten återigen medan Baghdad förföll. Kairo blir numera Egyptens huvudstad. År 972 grundades universitetet Al-Azhar och moskén med samma namn, vilka tjänade muslimsk kultur som världsberömd lärdomsanstalt.

Men fatimidernas välde degenererade. En sunnimuslimsk general från Baghdad blev sultan efter en kupp. Han grundade ayyubidernas dynasti. Ett tag under medeltiden hotade de kristna korstågens riddare utanför Kairos portar. Sultanen Saladin besegrade dem i strid i slaget vid Hattin i Palestina år 1187 och tog tusentals fångar, som bland annat användes till att bygga Mellanösterns största fästning, Citadellet. Saladin satsade på att återigen göra Kairo till ett världscentrum för lärdom.

Saladin upprättade en kast, mamlukerna, av slavar som upptogs som soldater. De dekadenta ayyubiderna hade även tagit unga pojkar bortrövade från eller köpta i Kaukasien till poliser. Mamlukerna ansågs vara ”herrar” med en högre status än muslimer som fötts fria. De fick en imponerande bildning, tränades till fysiska praktexemplar och slutade ofta i karriären som emirer eller sultaner. Tillslut tog de hela makten och grundade Mamluksultanatet – vilket bestod i 250 år!

Vid 1500-talets början intas Egypten av osmanska riket och blir isolerat. Utländska härskare förtryckte än en gång bönderna. Mamlukerna blev osmanernas vasaller. När Konstantinopel försvagades blev de alltmer en maffia som successivt övertog makten. Napoleons invasion 1798 ledde aldrig till några varaktiga krigstriumfer. Frankrike tog däremot med sig upplysningsidéer till Egypten och med grundlig historisk forskning på plats uppstod en helt ny vetenskap – egyptologi.

Muhammed Ali

Skolor, sjukhus, kommunikationer och upplysningsidéer som fransmännen lämnat vittnade om möjligheter med oberoende. Fröna till egyptisk nationalism grodde. Osmanska riket skickade legionärer med Muhammed Ali i spetsen för att säkerställa att de fick sin guvernör vid makten. Istället gjorde han statskupp. År 1807 försökte britterna ta tillfället och intervenera. Men försöket slogs ner och britternas huvuden spikades med triumf upp på (just det!) Engelska hotellets vägg.

Fyra år senare skulle Muhammed även göra processen kort med mamlukerna. De 24 främsta mamlukerna med en uppvaktning på 480 personer bjöds till en fest på Citadellet i Kairo. Efter festen kom soldater ut ur bakhållet och slaktade hela sällskapet. Sedan skulle många tusen dödas i strider inne i staden och de mördades jordegendomar konfiskerades. Muhammed hade krossat en viktig del av det medeltida kastsystemet. Egypten var på väg mot att bli en modern borgerlig stat.

Muhammed Ali kallas för ”grundare av det moderna Egypten” då han försökte utveckla landets ekonomi. Dynastins efterträdare följde samma stig genom bland annat bygget av Suezkanalen 1854-69. Även om det inte gick ända fram gjordes ändå landet exportinriktat. Arrendet* inom jordbruket avskaffades och bönderna betalade istället skatt direkt till staten. Alla garanterades rätten till jord (dock inte av lagen). Konfiskerad obrukad jord gavs till Muhammeds släktingar.

Vattensystemen utvecklades över hela landet. År 1821 började man upprätta bomullsodlingar i stor omfattning för kommersiella ändamål. Samtidigt importerades maskiner från Europa så att man kunde skapa fabriker för bomullsproduktion. Finanserna till detta kom ur att Muhammed köpte jordbruksprodukter för redan lågt satta priser och exporterade sedan dem till stora profiter som kunde investeras i industriutvecklingen. Detta kunde ha gett folket ett ökande välstånd.

Men den generella levnadsstandarden ökade aldrig under denna period. Industrialiseringen drevs för att kunna bygga en modern armé. Militären skulle ha förmåga att både försvara Muhammeds regim och försvara landet mot utomstående hot. När statsmakten försvagades och den inhemska industrin inte längre kunde försvaras så slogs den ut i konkurrensen med Europa. Staten spelade en oumbärlig roll för att underlätta för den vid denna tid ännu progressiva kapitalismen.

Under Muhammeds ”påtvingade industrialisering” tog staten handelsmonopol. Tiden visar många paralleller med senare historiska fenomen som Nassers regim å ena sidan och med Sovjetunionen å andra sidan. Men varken Muhammeds eller Nassers samhällen uppstod genom revolutioner ledda av arbetare. Nasser kunde omdana det politiska systemet och staten blev för en tid ställföreträdare för en svag inhemsk kapitalistklass. Men inga nya egendomsförhållanden kunde befästas.

Muhammed ville bygga ett imperium genom ockupation av upproriska områden i arabvärlden som nu ville bryta sig ur Osmanska riket. Efter två årtionden var Arabien, Syrien, Palestina, med mera, intagna. Då ingrep britterna – krossade Egyptens armé och flotta. Landet tvingades sedan betala skadestånd till turkiska sultanen. Muhammed fråntogs rätten att utnämna generaler och bygga krigsskepp. Nu tillhörde, enligt Karl Marx, ”Egypten mer engelsmännen än någon annan”.

*                    *                    *                   *                   *

*NOT: Arrendesystemet innebär att en bonde brukar en jordägares mark mot någon typ av ersättning. I medeltida Europa (”feodalismen”) ersattes ägaren vanligtvis med en del utav skörden.

_____________________________________________________________________________

Källor:

A Peoples History of the World (C. Harman)

Education for Socialists: Workers and Farmers
Governments Since the Second World War (J. Hansen)

Nationalencyklopedin om Egyptens historia.

Tidningen Populär Historia om Egypten.

Intressant?

_________________________________________________________

August Palmberg, Litterär, enskild medlem i SSU & LO.
padittjobb@hotmail.com

Filip Tedelund, studerar ekonomihistoria vid Stockholms universitet.
filip_tedelund@hotmail.com

Annonser