Mäktig brevbärarprotest i Stockholm

Posted on 22 maj, 2011 av

3


Gunnar Westin (framför banderollen) talar. Bredvid till vänster står Robert Huselius.

Gunnar Westin (framför banderollen) talar. Bredvid till vänster står Robert Huselius.

Lördagen 14 maj deltog 250 personer, brevbärare från Kungsholmen, Hägersten, Skärholmen, Östermalm och andra kontor med nära och kära i ”Brevbäraraktionen”. På Södermalmstorg i Slussen lyssnade de på tal, demonstrerade runt Södermalm och kom tillbaka till Slussen för mer tal. Slagorden lydde ”Postisar, nu tar vi strid – ner med stress och övertid””Nu sluter vi, våra led – Posten sluta skära ned”, ”Sluta hetsa och övervaka – ge oss våran stolthet tillbaka” med mera.

Första talare var Gunnar Westin, brevbärare i Skärholmen. Han upplyste de församlade att det var 80 år sedan skotten i Ådalen, då militären sköt på en demonstration utlyst av strejkande arbetare och fem personer dog som följd. Westin uppmanade brevbärarna att hedra dem genom att också gå ihop och visa att man är många och starka. Han berättade vidare om Brevbäraraktionen:

”Vår kampanj började på Skärholmenkontoret. Vi hade fått nog, pratade ihop oss och kallade till möte där brevbärare kom ända från Södertälje för att delta. Denna demonstration ska ses som en början. Facket kan inte bara vara en förhandlingsorganisation utan en kamporganisation. Vi är facket!”

Nils Carlén, en pensionerad brevbärare, talade om att yrket var ”fritt, meningsfullt och roligt” i början. Men på 90-talet tog Posten bort ”betinget” – belöningen att få gå hem när man är klar med sitt distrikt. Verksamheten förvandlades från samhällsservice till ett konkurrensutsatt bolag. Mindre personal fick större arbetsbörda. Även kunden lider då brevbärarna får dela ut en större mängd reklam. Carlén ville hjälpa till och dela flygblad när han hörde om Brevbäraraktionen.

Innan demonstrationståget gick talade Jens-Hugo Nyberg, som jobbar på Rosenlundsgatans postkontor. Som en illustration över hur pressad brevbärarnas situation är berättade han att en arbetskamrat till honom spydde under utdelningen på grund av stressen. Att arbetarna numera börjar på olika tider försvårar kommunikationen mellan de anställda. Nyberg gjorde en poäng av att Postens aktieutdelning på 1 miljard kunde ha investerats i bättre villkor för brevbärarna.

Ett fint uppslag över demonstrationen. Krav på högre lön och mindre stress, plakat som uppvisar en vilja att kämpa och att LO ska agera. Längst till vänster ser du nybildade Postarbetareunionens gula banderoll: "Enighet - Solidaritet - Industriell demokrati". I övrigt en bred och starkt folklig uppslutning.

Ett fint uppslag över demonstrationen. Krav på högre lön och mindre stress, plakat som uppvisar en vilja att kämpa och att LO ska agera. Längst till vänster ser du nybildade Postarbetareunionens gula banderoll: ”Enighet – Solidaritet – Industriell demokrati”. I övrigt en bred och starkt folklig uppslutning.

‘På jobbet!’ intervjuade deltagare när demonstrationståget gick iväg. Först ut var en 34-årig man som varit brevbärare sedan sex år tillbaka. Han hade fått papper om protesten på sitt kontor och slöt upp då han inte vill drabbas av samma sorts förändringar som på Skärholmen och Tomteboda. (80 postarbetare på Tomtebodakontoret blev veckan innan protesten varslade om uppsägningar eftersom att postmängden har minskat och postsorteringen har effektiviserats.)

Magnus Tarras-Wahlberg, 29 år, är organiserad inom Storstockholms postsyndikat, en av fackföreningarna på Posten. Han är mycket missnöjd med arbetslivet. ”Löneutvecklingen är usel och människosynen i Postens ledning likaså.” SEKO har, enligt honom, inte visat tecken på att stödja protesten. ”SEKO driver in absurdum att det ska råda samförstånd med arbetsgivaren.” Enligt honom behövs statlig återreglering av Posten och förbud mot bemanningsföretag.

Jonas Skilje, 23, är inte fackföreningsansluten. Tidigare jobbade han på Citymail, där villkoren är som värst. Numera jobbar han sedan två månader på Posten i Hägersten och studerar på deltid. Skilje tycker Brevbäraraktionen är ”enormt bra då man får upplysning och det visas att man inte är ensam om att tycka att det är dåligt på jobbet”. Han anser att om SEKO-ledningen stått på brevbärarnas sida så borde de ha deltagit med en talare och signalerat att ”de driver våra frågor”.

Jonas Westling, 24 år, är vikarie på Posten och har även jobbat på Citymail tidigare. Men han anser att endast lönen är bättre på Posten (105 kr mot 90 kr per timme). Westling är inte med i SEKO då ingen från facket har varit framme och informerat honom. Westling tog med en kompis, en 23-årig manlig snickare med egen firma. Han har tidigare jobbat på Citymail. Enligt honom tar Citymail på sig ”skitjobben” då de anställer mest ungdomar och utnyttjar att de bara ser jobbet som tillfälligt.

Lars Hammarsberg, 41 år, är brevbärare på Posten i Östermalm. Dessutom är han kassör i Postarbetareunionen (PAU) – en nybildad fristående fackförening. Hammarsberg berättar att PAU har rekryterat missnöjda före detta medlemmar i både SEKO och SAC. ”PAU har längtat efter ett initiativ som Brevbäraraktionen”, säger han. Det är sjukt, tycker han, att statens aktier inom Posten gav utdelning på 1,2 miljarder kronor samtidigt som fackföreningarna fick nollbud i avtalsrörelsen.

Ett par gick tillsammans i demonstrationen – den ena en 49-årig kvinna som varit brevbärare sedan 1986 och den andra en manlig TCO-medlem medveten om sin sambos arbetssituation. Hon hinner inte med när hon står och sorterar posten, utan posten dröjer flera dagar extra när den får eftersändas. Kvinnan sade: ”Mitt fack, SEKO, gör ingenting. De verkar rädda för arbetsgivaren. Jag tror vi börjar på en lösning när vi går ihop såhär, inte att ett särskilt krav löser problemen.”

Jonas Westling (till höger), brevbärare, och hans kompis som har egen snickarfirma.

Jonas Westling (till höger), brevbärare, och hans kompis som har egen snickarfirma.

Väl tillbaka i Slussen fortsätter talen. Näst på tur var Frances Tuuloskorpi, känd från dokumentären Striden på Bagarn (2003) som stridbar fackordförande på Skogaholms bageri. Hon sammanfattade sina erfarenheter i tre råd: 1) får man de tveksamma arbetskamraterna att ta ta ett kliv framåt så kommer det lyfta hela fackklubben ; 2) sammanhållningen måste återerövras varje dag, samt; 3) arbetskamraterna tillsammans, och inga andra, måste själva besluta över sin strid.

Nästa talare var Robert Huselius, brevbärare från ett postkontor i Vasastan. ”Alkotesta cheferna” stod det på hans plakat på demonstrationen. Postkontoren övervakar i större utsträckning sina anställda som tvingas alkoholtestas två gånger per dag numera medan cheferna slipper. Det är, enligt honom, klassförakt. ”Det som kan hindra utvecklingen är att de övervakade höjer blicken, rätar på ryggarna och gör motstånd tillsammans”, förklarade Huselius inför en jublande publik.

Avslutande talare var Giglia Beccera, aktiv i Stockholms Antirasistiska Kulturförening (S.T.A.R.K). ”Många attackeras och borde göra som ni. Värst behandlas unga och invandrare”, sade hon. ”Vi arbetare sitter i samma båt.” Beccera menar att postarbetarnas mobilisering slår hål på försök att splittra arbetarkollektivet efter hudfärg eller tro. Å de aktiva i sin förenings vägnar förklarade hon att de var beredda att stödja brevbärare när de tar till konfliktvapnet för att uppnå bättre villkor.

Alla samarbeten som enar anställda på samma företag för gemensamma mål är positivt – oavsett om det kanaliseras genom tre olika fackföreningar på samma arbetsplats. Detta även om i den bästa av alla världar arbetare skulle enas för att omvandla LO-förbunden till organisationer som strider för medlemmarnas behov och viljor. Men det behövs en inriktning som kan få med till exempel de inhyrda på tåget. Arrangörernas ”Nej till bemanningsföretag” är, konstaterar jag, alltför otydligt.

Brevbäraraktionen satte ett positivt avtryck i alla som deltog, även om inte alla tyckte lika kring alla detaljer. Vissa upplevde exempelvis inte att bemanningsföretag var det främsta problemet just där de jobbar eller trodde inte att förbud mot bemanningsföretag var ett vinnande spår. Flera av de som ‘På jobbet!‘ intervjuade hoppades på en stor uppslutning på det kommande stormötet för brevbärare och postanställda som äger rum den 25 maj. Man kan bara instämma.

  Intressant?

________________________________________

August Palmberg, Litterär,

enskild medlem i SSU & LO.

padittjobb@hotmail.com

Annonser