Attentatet i Norge är en attack på hela arbetarrörelsen

Posted on 25 juli, 2011 av

6


Ungdomar från AUF, Norges motsvarighet till SSU, hade samlats på Utøya för sitt årliga sommarläger när en polisklädd man öppnade eld med automatvapen mot dem. Han misstänks även för bombdådet riktat mot Arbeiderpartiregeringen i centrala Oslo som skedde drygt två timmar före han anlände till ön. När polisen senare under kvällen arresterade mannen hade han lyckats döda över 90 personer. Måste arbetarrörelsen själva bevaka sin mötesfrihet i framtiden?

Det vi vet om mannen som tillfångatogs, och senare erkände dådet, är att han heter Anders Behring Breivik och är 32 år gammal, högerextrem och kristen. Under perioden 1999-2006 var han medlem i nationalistiska Fremskrittspartiet och jobbade även åt dem under en period, fast med en låg profil. Efter att han uteslöts 2006 på grund av obetald medlemsavgift spenderade han mycket tid på olika sociala forum och agiterade mot islam och Norges invandringspolitik.

Breivik lämnade medvetet spår efter sig i form av en väl utfylld facebookprofil samt ett twitterkonto. Bägge skapades fem dagar före terrordådet. Strax före han skred till verket skickade han även ut sitt 1500 sidor långa manifest med tips om planering av terroristattacker, till bland annat högerpolitiker i exempelvis Sannfinländarna och Sveigedemokraterna. SD förnekar detta men en före detta medlem, Isak Nygren, har erkänt att han fått mejlet.

Där står bland annat ”jag är ingen rasist och har aldrig varit det”. Timmarna före dådet publicerades även en 12 minuter lång video på Youtube där han refererar till De Laude Novae Militae, riddare och korsfarare. Han demoniserar även muslimer och framställer dem som barbarer och blodtörstiga i ett bildspel.

I videon skriver han om ”kulturmarxism” och ”islamisk kolonisation”. Han argumenterar för att muslimerna vill kolonialisera Europa. De som är antifascister sägs vara de verkliga fascisterna som vill utrota den europeiska rasen och kristendomen. Han hänvisar till Churchill, som han listar bland idoler på sin facebooksida.

Han ser ”kulturmarxisterna” (kommunister och socialdemokrater) som landsförädare. Han hade även listat Max Manus (norsk motståndsman under nazisternas ockupation av Norge under andra världskriget). Länderna Japan, Sydkorea och Taiwan ses som förebilder för nationalistiska stater.

”Kulturmarxisterna” är för honom de som hjälper muslimerna erövra Europa. ”Multikulturism är en anti-europeisk hatideologi som är konstruerad för att nedmontera europeiska kulturer och traditioner, europeiska identiteter, europeisk kristendom och även europeiska nationalstater. Som sådan är det en ond ideologi”. I en bild i hans video står det: ”marxistjägare – jaktlicens för att jaga multikulturella förrädare”. Han kallar videon för en ”Europeisk deklaration för självständighet”.

Han verkar inte klassificera sig själv som nazist, fascist, eller rasist. Eller så försöker han medvetet lista Manus som sin förebild och skriva att han inte är rasist för att tvätta bort naziststämpeln från detta terrordåd. Han väljer att kalla sitt verk ”den konservativa revolutionen” – men en revolution är när miljontals människor går samman för att kämpa för en bättre värld – ett enmansjobb är aldrig en revolutionär handling utan endast ett terroristdåd utan folklig förankring.

Bilderna är tagna på Socialdemokraternas sorgeceremoni i Stockholm dagen efter terroristattacken.

Bilderna är tagna på Socialdemokraternas sorgeceremoni i Stockholm dagen efter terroristattacken.

Som medmänniskor måste vi reagera mot den här ohyggliga handlingen och visa sympati för de som förlorat nära och kära. Som socialister måste vi även reagera mot detta som en attack, inte bara mot norska socialdemokratin utan på hela arbetarrörelsen. De unga människor som massakrerades ute på ön var inte slumpvis valda. Attentatet var politiskt och välplanerat. Han angrep dessa just för vad de stod för, vad de diskuterade och vad de ville åstadkomma i samhället.

Ännu pekar ingenting på att någon organisation ligger bakom illdådet. I nuläget verkar han ha utfört detta helt själv. Det är en man påverkad av den allmänna debatten och framförallt av diskussionerna på olika nationalistiska internetforum. Han talar, enligt sin advokat, om detta som en varning till Socialdemokraterna för en domedag som han påstår skulle komma om de inte bytte politik. Han beskriver även morden, som han själv begått, som ”avskyvärda men nödvändiga”.

Högerextrema brukar antingen tillhöra kriminellt benägna och våldsamma rörelser eller så är de en lös och mobil anhängarskara. Meriter när det gäller våld mot vänsterlutande organisationers aktiviteter är väldokumenterad. Våldet kommer inte att försvinna av sig själv.

Ett av de mest kända nynazistiska brott var mordet på syndikalisten Björn Söderberg 1999. Söderberg hade berättat för arbetsledningen, Handelsfacket och tidningen Arbetaren att Robert Vesterlund – fackligt förtroendevald – hade burit tröjor med rasistiska motiv och spelat vitmakt-musik på arbetsplatsen. Vesterlund var en känd organiserad nazist. Några månader senare blir Söderberg mördad i trapphuset till sin lägenhet av dennes kumpaner.

Även under senare år har det skett incidenter. I augusti 2007 tog sig 15-20 nazister sig in på en konsert mot rasism organiserad av Ung Vänster i Farsta. Inkräktarna, som var svartklädda och maskerade, kastade glasflaskor och slog ett antal personer med batong. ”Jag blev skiträdd”, sade ordföranden för Ung Vänster Storstockholm, Seluah Alsaati. Fyra personer fick tas in på sjukhus, en med svåra skallskador.

I mars 2009 attackerades Mattias Bernhardsson, politiker i Haninge kommunfullmäktige för Rättvisepartiet Socialisterna. På väg hem från en fredsdemonstration slår tre nazister honom med knogjärn och en hugger honom med ett vasst föremål.

Ung Vänster tillsammans med Vänsterpartiet blev maj i år igen utsatt, för en denna gång något mildare attack. De hade ordnat en aktion i Sundbyberg mot utförsäljningar av hyresrätter och försökte få folk att skriva en prostestlista från Hyresgästföreningens. Nazisterna slet åt sig material och knuffade en kvinna som försökte fotografera händelsen.

Mille Isberg, medlem i SSU Västerort, intervjas om sina erfarenheter av nazister i sitt område.

På jobbet! träffade Mille Isberg som är medlem och före detta ordförande i SSU Västerort för att diskutera kampen mot rasism. Han berättar hur han var på Allhuset i Hässelby gård tillsammans med Socialdemokraterna då nazister bröt sig in på Rättvisepartiet Socialisternas (RS) möte i ett annat rum.

De runt sju nazisterna hade enligt Mille trakasserat två från RS när de affischerat om mötet och sedan följt dem till möteslokalen. Där inne ville de ha en ”diskussion” samtidigt som uppträdde aggressivt. Mötet kunde vid detta tillfälle fortsätta efter att andra organisationer, däribland Socialdemokraterna, i Allhuset ingrep och ställde sig runt dem tills de lämnade området.

Mille berättar även om vänner som blivit misshandlade av högerextremister och hur det uttalats hot mot honom under en fest eftersom han var ordförande för en SSU-klubb på väg att startas upp. Han menar att de syns mer och mer nu för tiden i Blackeberg, Råcksta och Hässelby. Däremot tror han inte att det är en allmän trend att nationalistiska högerkretsar växer sig starkare just nu utan att det har med att nån organisation har ploppat upp just där.

Vi frågar Mille om några åtgärder har vidtagits efter incidenten på Allhuset angående säkerhetsåtgärder eller bredare kampanjer. Han förklarar att man på Allhuset pratade om att hjälpas åt för att ingen där har ett intresse av nazister i deras lokaler och att en antirasistisk konsert planerades. Inga säkerhetsåtgärder har dock vidtagits. Han säger att efter det att något har hänt med nazister inblandade så diskuterar SSU frågan men sen dör det ut. Vidare säger han:

”Det finns en illusion om att det är först och främst den yttersta vänstern de är ute efter. Fascisterna börjar längst ut på vänsterskalan och äter sig inåt.”

Minneapolis 1938: Arbetargardet i fackklubb 544 försvarade möten mot fascistiska "Silverskjortorna".

Minneapolis 1938: Arbetargardet i fackklubb 544 försvarade möten mot fascistiska ”Silverskjortorna”.

När det kommer till de längre perspektiven så är Mille skeptisk till att enbart konserter kan hjälpa. Han tror även att det alltid kommer att finnas fascister men att man måste isolera de som sitter och läser Mein Kampf och vinna över de som enbart är förbannade på saker runt dem. För det räcker det inte med flygblad. Han fortsätter:

”Vi kan inte se invandrare som en kollektiv enhet som vandrar tillsammans. Det finns mycket rasism bland invandrare i Sverige. Det hela handlar inte om invandrare mot svenskar. Rasismen finns överallt. Det måste vi motarbeta och vi gör det genom att belysa klasskampen. Det hela handlar om hur striden ser ut idag. Striden står inte mellan raser eller kön utan mellan arbetare och kapital. Den analysen har inte SSU idag.”

Senare kom frågan upp om hur säkerheten kan hållas så att rörelser som kämpar för arbetarklassens intressen ska kunna hålla möten ostört utan fascistiska hot. På Jobbet! tog upp att en tradition som funnits inom arbetarrörelsen är att vid behov organisera gemensamt försvar som sträcker sig över organisationsgränser. Det innebär att flera organisationer samarbetar mot ett konkret hot genom att vakta utanför varandras möten, disciplinerat, och se till att de kan fortgå.

Mille tror att det kanske kan behövas sådana åtgärder i framtiden och att erfarenheter från Tyskland visar detta. Han menar även att detta inte är något nytt inom den Socialdemokratiska rörelsen utan har varit en idé som pendlat genom tiderna. I dagsläget ser han inget direkt behov av något sådant. Han säger:

”Om saker händer måste vi vara beredda. Som det ser ut idag är det onödigt att slösa en massa energi på att försvara möten när det inte finns ett direkt hot. Det kan ta fokus iväg från politiken och från att få nytt folk till mötena.”

*

Med en analys av den konkreta situationen idag verkar det inte finnas något direkt behov av att ropa på egna försvarsstyrkor. Det är ingen accelererande högerradikalisering vi ser just nu utan attentatet, hur hemsk och förödande den var, var en relativt isolerad händelse. Samma gäller för de andra incidenterna som framkommit i artikeln. På Jobbet! har skrivit om hur den ökade rasismen är kopplad till den kapitalistiska krisen som idag verkar att förvärras.

Mille har helt rätt när han säger att vi måste vara beredda inför framtiden för att kunna försvara vårt politiska utrymme och vår mötesfrihet, fast samtidigt inte måla upp orealistiska scenarier. Vi måste också ständigt kämpa för en samhällsomvandling från grunden och för att nå dit måste rasistiska fördomar och fascistiska organisationer sopas undan.

  Intressant?

_____________________________________________

Filip Tedelund, livsmedelsarbetare.

filip_tedelund@hotmail.com

Emma-Gneta Tjötetruht.

 

August Trindvy, Litterär,

enskild medlem i SSU & LO.

padittjobb@hotmail.com

Annonser