Röda Fackliga Arbetare i Jönköping håller kurs i Marx

Posted on 22 september, 2011 av

0


Helgen den 3-4 september höll den tvärfackliga SSU-klubben Röda Fackliga Arbetare en kurs i Jönköping. Ämnet var Marx och hans idéer. Föredraget stod Daniel Ankarloo för, och deltagarna var allt från 16-åriga studerande till 30-åriga lagerarbetare. Kursen utmärkte sig genom att vara arrangerad av fackligt aktiva och att Ankarloo lyckades förklara  Marx  utan att snåra in sig i svåra begrepp och kalkyler; men visade på de viktigaste dragen i Marx’s teorier och dess relevans idag.

Folk samlades vid tiotiden på morgonen. De flesta deltagare är SSU:are, men även politiskt oorganiserade arbetare från El-Gigantens lager hade lockats ditt. Ankarloo inledde diskussion med hur vissa läser Marx inte som ett instrument för att förstå klasskampen och kapitalismen, utan för att lära sig formler och kunna checka av böcker på sin lista. Ett sätt som vi inte ska studera Marx på idag, vilket inte heller skedde under helgen.

Genom den marxistiska teorin löper en röd tråd. Ankarloo visar detta på ett bra sätt genom att börja i Marx filosofiska analys av kapitalismen för att på ett naturligt sätt glida över i hans ekonomiska teori. Slutsatsen är att vi lever i en värld som är upp-och-ner, där den ena personens rikedom bygger på den andras fattigdom, där vissa personers egendom bygger på andras icke-egendom.

Ankarloo menar på att bland det viktigaste som Marx upptäckte var inte orättvisor och dåliga förhållanden utan vad han kallar ”proletariatet”, de egendomslösa, som är bärarna av det nya samhället. På detta sätta skiljer sig Marx från socialisterna före honom, som ägnade all tid åt att komma med storslagna skisser av framtida drömsamhällen.

Proletariatet som bärarna av det nya samhället var ett återkommande tema, där vägen till socialismen togs upp många gånger utan att försöka bygga upp någon modell för hur det skulle se ut. Något som inte Marx heller gjorde. Poängen är istället att socialismen är själva proletariatets rörelse mot detta samhälle.

I det kapitalistiska samhället så är arbetet inte längre något som vi gör för att skapa, eller direkt tillfredsställa våra egna behov. Istället blir arbetet ett yttre tvång, något vi måste göra för att få en lön att betala mat och hyra med. Arbetet lyfts ur sitt ursprungliga sammanhang, att tillfredsställa behov, till att istället bli ett medel för att skapa rikedomar åt de som äger produktionsmedlen (de verktyg, maskiner och material som vi använder då vi arbetar) och företagen. Dessa ägare kallas för kapitaliser.

Allting i detta samhälle omvandlas till varor, däribland arbetskraften. På samma sätt får även produktionsmedlen ett liv i sig självt, de slutar att enbart vara verktyg för människan i sitt skapande. Ankarloo tog spisen i kurslokalen som ett exempel. Det ses inte som något speciellt ifall någon bara skulle ställa sig vid spisen ifall de skulle vilja laga lite mat ifall de blev hungriga.

Man behöver inte anställa en person för att använda spisen under ett specifikt antal timmar per dag. Man går och lagar mat om man behöver. Men spisen som en vara under kapitalismen är en investering som inte ger några pengar tillbaka till kapitalisten de timmar de inte används. Det är därför någon behöver anställas för att laga mat på den.

På kvällen efter diskussionerna stannade folk kvar och tittade på film och fortsatte de inofficiella diskussionerna medan andra gick ut på stan för att avnjuta paraden av amerikanska bilar som drog igenom staden just denna dag.

Dagen efter fortsatte Ankarloo på temat han utvecklat om att världen är upp och nedvänt. Han menade  att den måste vändas tillbaka och att det är revolution. En revolution kan vara våldsam men det är inte det som är kärnan. Marx sammanfattade kommunisternas mål som avskaffandet av privategendomen och lönearbetet. Han konstaterar även att privategendomens avskaffande inte betyder avskaffandet av enskilt ägande men avskaffandet av de kapitalistiska ägandeformerna. 

Men hur ska detta gå till? Det var den fråga som tog upp större delen av resten av kursen. Ankarloo gick starkt emot både de som menar att socialismen har med omfördelning att göra och de som talar om att arbetarna ska ha rätt till frukten av sitt arbete. Istället måste socialismen förstås som en helt annan social och ekonomisk ordning. Att prata om rätten av frukten till sitt eget arbete, utan att upphäva arbetskraften som en vara; som genom det har ett pris, är orealistiskt.

Inom facket och SSU finns det idéer om att det privata ägandet är dåligt och därav vore det bättre om allt var offentligt styrt. Vissa talar även om att kommunalt ägda skolor och sjukhus är ”öar av socialism”. Ankarloo visade på hur arbeten under offentlig regi fungerar under samma förutsättningar som privata.För de anställda känns det likadant eftersom det är samma principer som gäller där man går och säljer sin arbetskraft på en marknad och arbetet blir genom det ett socialt tvång. han fortsatte:

”Visst kan det kännas bättre med ett arbetar-kooperativ då man inte har en förman som flåsar en i nacken. Men ett kooperativ måste även den konkurrera på en marknad och styrs därför av kapitalismens lagar.”

Ankarloo menar på att skillnaden inom arbetarrörelsen inte står mellan revolutionärer och reformister. Vad som delar arbetarrörelsen idag är två olika sätt att se världen på, där den ena bygger på att man på gemensam grund kan sträva mot socialismen – arbetare och kapitalsiter- detta kallas för klassamarbete och har en lång tradition. Motsatsen till detta är klasskampen, alltså den rörelse av arbetarklassen själv som går direkt emot kapitalets intressen, och banar vägen mot socialismen. ”Kapitalism är klasskamp”.

Det är genom detta som man kan tackla till exempel ”välfärdsfrågan”. Man kan antingen se byggandet av välfärdsstaten som ett gradvis införandet av socialismen. Eller så kan man se kampen för välfärdsfrågor som ett led i att stärka arbetarklassen i den nödvändiga klasskampen, som är en förutsättning för socialismen. Enligt Ankarloo användes folkhemmet av delar av socialdemokratin för att ersätta vår kamp med politikers ambitioner att förbättra för oss. Slutsatsen blir att:

”vi ska inte se till välfärdsstaten men slåss för välfärdsfrågor. Genom denna kamp kan vi hitta enighet inom vår klass och överbygga skillnader mellan arbetarkvinnor och och män.”

På bussen tillbaka efter kursen diskuterade författarna till denna artikel och kom fram till att det som var speciellt för denna helg, förutom gästfriheten och det varma välkomnandet från organisatörerna, var frånvaron av politiska floskler vilket gav det hela ett riktigt seriöst intryck. Vi hoppas att flera inspireras av det jobb som Röda Fackliga Arbetare håller på med, för unga fackligt aktiva ungdomar som tar vara på vikten av historien och teori för att använda det i dagens kamp är precis vad arbetarrörelsen behöver.

Filip Tedelund

studerar Polska.

filip_tedelund@hotmail.com

 och Nima Djohari-Taimouri

Intressant?

_____________________________________________

RFA, Marx, klasskamp, proletariatet, Anlarloo, välfärdsfrågor

Annonser