Folkliga massprotester i Israel mot klassklyftor: embryot till en sekulär, demokratisk och socialistisk kamp?

Posted on 29 september, 2011 av

2


Studenten August Palmberg skriver från Havanna, där han studerar spanska, om protesterna mot ökade levnadsomkostnader i Israel. Palmberg, tidigare redaktionellt aktiv för ’På jobbet!’, jobbar vanligtvis som köttpackare. Han anser att protesterna är en stor världspolitisk öppning. Dessa kan öppna för arbetare inuti Israel (och Palestina) att bygga det socialistiska ledarskap som nu saknas.

EFTER EN HEL SOMMAR av protester sedan mitten av juni, där folk i Israel (onekligen inspirerade av arabvärldens revolter under våren) slog upp tältläger över hela landet, deltog 450 000 av Israels 7,7 miljoner människor i en landsomfattande protestdag lördagen den 3 september. Från början gällde frågan bara bristen på bostäder till överkomliga priser, men med tiden har en mängd krav tillkommit.

Samhällets mellanskikt kräver skattelättnader och vill hindra landets storföretagarfamiljer (Danker, Fishman, Ofer, Tshuva med flera) att ta monopol på landets rikedom. Det diskuteras anti-trustlagar, som kan tänkas försvåra korsvist ägande där en liten klick aktieägare tar kontroll över landets dominerande bolag. Demonstranter kräver full sysselsättning och att det skapas ett välfärdssystem.

Det klagas på den uppsvällda budgeten för den värnpliktsbaserade militären, kostnaden för att upprätthålla judiska bosättningar på Västbanken och östra Jerusalem och liknande. Dessutom krävs minskade kostnader för bränsle, barnomsorg, mat, sjukvård, och transporter. Man ifrågasätter att högutbildade som läkare och lärare har så låga löner. Samtidigt krävs kostnadsfri utbildning.

Medan arbetslösheten officiellt ”bara” är 7 procent gör hejdlöst växande klassklyftor att ett fåtal njuter frukterna av den växande ekonomin. De tio största ägarfamiljerna kontrollerar 30 procent av Israels ekonomi i banker samt imperier inom massmedia, mobiltelefoni och försäkringar. (Bank of Israel rapporterar dock att ägandekoncentrationen i Sverige är större.) Ekonomen Eytan Sheshinski säger:

[I Israel kallas detta] pyramidspel för att dessa genom andel i ett bolag tar kontroll över ett annat och, genom detta, ännu flera hela vägen ner genom en hel kedja av andelar.”

Mellanskikten leder och kan tillfälligt ena alla missnöjda: ”vänster” som ”höger”, religiösa som sekulära, europeiska som ”sefardiska” (från Mellanöstern härstammande) judar samt landets araber. Det enande slagordet har varit ”Folket kräver social rättvisa”. 90 procent av befolkningen stödjer protesterna, enligt opinionsundersökningarna. Arabisraelen Shahin Nasser uttryckte stämningen väl:

Idag ändrar vi spelets regler. Ingen mer samexistens baserad på hummus och bondbönor. Vad som här händer är en sann samexistens, där araber och judar marscherar tillsammans skuldra mot skuldra ropande efter social rättvisa och fred. Vi har fått nog.”

DEN 3 SEPTEMBER fick måhända en del av ”vänstern” i Sverige att skärpa sig, men enda källan som i flera år regelbundet följt arabisraelers protester inuti Israel är den amerikanska socialisttidningen The Militant. Den skriver om deras demonstrationer mot anfallet på Gaza, mot förbud av arabiska partier att delta i valen, för rätten att bo vart man vill, för rätt att importera böcker på arabiska, med mera.

I landet vars politik jämt dominerats av säkerhetsfrågor och diplomati debuterar nu sociala frågor. Raketinskjutningar ifrån palestinskt område i augusti kunde bara ta fokus från saken i två veckor. Premiärminister Nethanyahu, som misslyckats avleda vreden till ”fienden utanför”, tillsatte sedan en socioekonomisk kommitté ledd av professor Manuel Trachtenberg för att ta fram reformförslag.

Vissa protestledare, som studentförbundets ordförande Itzik Shmuli, vill ha dialog och är nöjda med eftergiften. Filmmakaren Daphni Leef, som slog upp första tältet på Rotschildboulevarden när hon inte kunde betala hyran och spred ordet på facebook, kräver dock att Trachtenberg går ur kommittén och stoppar ”regeringsbedrägeriet”. Arrangörerna ställer in protester i väntan på kommitténs beslut.

Trots arrangörernas utelämnande av ”politiska frågor” som ockupationen av palestinska territorier och diskriminering av araber inuti Israel, sökte de som saknar medborgerliga rättigheter allierade i protesterna. Trots mellanskiktsdominansen dök taxichaufförer som kräver högre lön, fabriksarbetare som kämpar mot en nedläggning och mjölkbönder som kräver förändrad regeringspolitik upp.

De största demonstrationerna i Israels historia krossade alla fördomar om att landet är undantaget i världen, där ingen grogrund finns för klasskonflikter och folkliga protester. Judiska israeler gjorde här gemensam sak med en del av den arabiska minoriteten. Svårigheterna i landet kan förhoppningsvis leda en majoritet till fiendskap mot ”sin” imperialistiska regering och dess förtryck av Palestinas folk.

Det är viktigt att sätta press så att protesternas ledare, baserade i mellanskikten som de är och känsliga för tryck från alla håll, inte ger upp protesterna eller förstärker tendenserna till en ”rutten kompromiss” som lägger bollen på regeringens planhalva. Men bara att ena Israels alla arbetare med palestinska migrantarbetare och bönder i en rörelse med ett socialistiskt program leder hela vägen!

  Intressant?

________________________________________

August Palmberg, Litterär,

enskild medlem i SSU & LO.

padittjobb@hotmail.com

Israel, protester, socialrättvisa, tältläger, solidaritet

Annonser