Global kris – strejkvåg i södra Kina

Posted on 13 december, 2011 av

0


På jobbet! är väldigt stolt över att presentera sin nya skribent Puck Engman som studerar i Beijing i Kina. I denna första av hans artiklar diskuterar han den ekonomiska krisens inverkan på arbetarklassen i södra Kina. Vilken inverkan har migrantarbetarnas förändrade komposition för kampen? Hur slåss man för bättre villkor för arbetarklassen med en fackförening som ofta ställer sig på arbetsgivarnas sida?

Problem i den globala ekonomin har lokala konsekvenser, så även i Guangdong där ett flertal vilda strejker och spontana demonstrationer utbrutit de senaste veckorna.

Provinsen Guangdong är hjärtat i Kinas tillverkningsindustri, härifrån kommer en stor del av de prylar med märket ”Made in China” som fyller våra hem. Den lokala administrationen har under årtionden fört en liberal ekonomisk politik. Målet har varit en hög tillväxt, driven av export. Denna tillväxt har dock inte kommit alla till del, den ökade minimilön som arbetarna kämpat sig till har ätits upp av en allt högre inflation.

Tillverkningsindustrin i Kina drivs framför allt av migrantarbetare, det vill säga arbetare som lämnat sin hemort för att finna anställning. Dessa arbetare har tidigare kommit från landsbygden till staden. De har haft relativt låg utbildningsnivå och stannat länge på en och samma arbetsplats. Dessa mönster är nu i förändring när en ny generation unga migrantarbetare börjar ta över. De nya arbetarna anser sig inte vara bönder – bara 11% har någon erfarenhet av lantbruk – utan som stadsbor.  

När den globala kapitalismen nu återigen gått in i en kris drabbas exportsektorn särskilt hårt. Europas skuldkris och Obamas misslyckade ekonomiska politik har fått direkta konsekvenser för Guangdong, under oktober minskade exporten med 8,7% jämfört med månaden innan. Fabrikerna har svarat med avskedningar, obetalda löner och indragen övertid.

Med ett inaktivt och opålitligt fack som allt som oftast ställer sig på arbetsköparens sida, det finns till och med exempel från förra året där fackrepresentanter fysiskt tvingade de strejkande tillbaka till arbetet, har arbetarna inget annat sätt att föra kampen än genom vilda strejker och demonstrationer.  

I mitten av november strejkade runt 2000 arbetare från en skofabrik i industristaden Dongguan. Anledningen var indragen övertid och avskedandet av 18 anställda. När de strejkande marscherade till det lokala regeringskontoret möttes de av våldsamt polismotstånd och tvingades tillbaka till fabriken. Arbetarna bytte då taktik och inledde en slowdown-aktion. Detta är bara den största av flera strejker i området i vad experter bedömer vara den mest intensiva perioden av arbetarkamp sedan strejkvågen sommaren 2010.   

De vilda strejkerna har varit ett effektivt vapen, aktionerna har oftast lett till någon typ av kompensation eller eftergift från arbetsköparen. Ett problem har varit att migrantarbetarna inte haft någon möjlighet att föra vidare sina erfarenheter, när de avslutat sin anställning och återvänder till landsbygden går deras värdefulla kunskap förlorad. Men den nya generationen, med sin urbana identitet och internetvana, har däremot lyckats bättre med utbytet av erfarenheter.  

  Intressant?

Puck Engman student i Beijing


Annonser