Sjuksköterskornas löneuppror: de är den RIKTIGA fackföreningen!

Posted on 19 april, 2012 av

8


‘På jobbet’ har träffat Johan Persson och Anders Möller och skrivit till Ulrika Blumfelds; kämpar i sjuksköterskestudenternas berömda löneuppror. Blumfelds och Persson är talespersonerna för löneupproret under namnet ”24K”. De spred initiativet från Umeå till Röda Korsets högskola och Anders Möller var drivande för att sprida saken vidare till Sophiahemmet (båda i Stockholm). Lena Engström som har skrivit ett stöduttalande från SSU:s Stockholmsdistrikt bjöds in som gäst.

‘PÅ JOBBET’ TRÄFFAR UPPRORISKA SJUKSKÖTERSKESTUDENTER: (Fram t.h.) Johan Persson, talesman för löneupproret kallat ”24K”. (T.v.) Anders Möller var med och spred löneupproret till Sophiahemmets högskola. (T.h.) Lena Engström skrev stöduttalande för upproret, antaget av årskonferensen för SSU:s Stockholmsdistrikt. (Längst bak) August Palmberg, städare på ett livsmedelsföretag och medlem i SSU. Dessutom deltog SSU:arna Nima Djohari-Taimouri och Emma-Gneta Tjötetruht. FOTO: Emma-Gneta Tjötetruht.

“Sist jag satt i väntrummet och väntade på min tur hörde jag en äldre kvinna säga till en väninna: Den enda revolution jag skulle kunna tänka mig att delta i är den som landets sjuksköterskor drog i gång. Jag höll med, fast jag inte sade något…” 

(Marcus Birro)

FÖR ETT ÅR SEDAN startade sjuksköterskestudenterna Katarina Eriksson-Lindberg och Henrik Helander i Umeå en Facebookgrupp i ren protest mot hur usla ingångslöner som väntade dem efter examen. Katarina ringde upp sin vän Johan Persson som studerade vid Röda korsets högskola i Stockholm. Denna trio växte till 1500 gruppmedlemmar på bara en vecka utan marknadsföring. Dock kände Johan att man måste gå längre om det ska vara värt mödan och inte rinna ut i sanden.

Efter ett sommaruppehåll spred man initiativet till Röda korsets högskola. Johan var där drivande att sprida löneupproret tillsammans med Ulrika Blumfelds och de andra studiekamraterna. Det finns dels en bred Facebookgrupp för alla som stödjer kampen (men där man givetvis vet om att en del politiker och arbetsgivare försöker smyga sig in och luska ut saker). Dels har varje region sin egna grupp där vissa valt att vara slutna och hemliga men andra inte. I Stockholm är man slutna.

Inför senaste terminens början beslutades att kandidaterna i terminerna 3, 4, 5 och 6 skulle vara med på Röda Korset. När någon tog examen skulle de självmant gå ur Facebookgruppen.  (Johan tror dock inte att det fungerat särskilt bra då folk är för sugna på information). Anders menar att en del kanske vädrat känsliga åsikter om personalchefer på anställningsintervjuer, så man vill skydda deras integritet. Även olika löneanbud registreras. Man måste vara välinformerad för att inte luras.

Johan och Ulrika får hjälp av Vårdförbundet, men det finns helt klart en tanke bakom varför det är studenterna själva och inte facket som driver projektet. ”Vårdförbundet har ganska länge varit ganska tamt och har inte kunnat göra så mycket för sina medlemmar”, säger Anders. ”Men indirekt så blir det här en revolutionerande rörelse i facklig riktning också, även om det görs individuellt.” Johan inflikar att han är övertygad att i ”längden ska Vårdförbundet få ett uppsving av det hela”.

Anders jobbar också som timanställd undersköterska vid akuten på Huddinge sjukhus. ”Jag talade där i december förra året om det här initiativet vi hade tagit, och alla var jättepositiva”, säger han. ”Ingen visade att de var mot, och det kanske är jobbigt att vara mot när så många är för. Det är ju mest cheferna som tycker det är negativt, då det påstås bli obalans i löneutvecklingen. Men dessa förstår ju likaväl som vi att det är en språngbräda för även redan anställda att ta sig ännu högre.”

DET BETONAS ATT förvärvsarbetande sjuksköterskor som väljer att gå till aktion gör det på egen hand, men att det är ”den bästa draghjälpen som man kunde få”. En sådan är Jon Gunnarsson Ruthman som sade upp sig från Karolinska sjukhuset under en löneförhandling, skickade en skrift som förklaring till kollegorna och ställde upp att tala på sjuksköterskestudenternas manifestation i vintras på Södermalmstorg i Stockholm. Andra är de som vägrat jobba extrapass på Gävleakuten.

”Politikerna verkar inte ta det här på allvar”, säger Anders. ”De skriver debattinlägg men de läser inte våran projektbeskrivning. För att ta reda på vad det här handlar om vänder de sig till facket, cheferna, Human Resource; men de vill aldrig riktigt ta diskussionen med oss.” En enda politiker har drivit deras sak på allvar. ”Birgitta Sevefjord från Vänsterpartiet konfronterade Folkpartiets Anna Starbrink om landstingssjukhusens kartell mot oss studenters löneanspråk”, säger Johan.

Anders vill dämpa oron för skattehöjningar och påpekar att resurser som nu förslösas på att bygga nya ”pampiga” storsjukhus i Stockholm kunde användas bättre. Nya Karolinska Solna byggdes ju onödigt dyrt och har färre vårdplatser än gamla KS. ”Förutom sjuk- och undersköterskor samt läkare så jobbar nu arbetsterapeuter, sjukgymnaster, logopeder och psykologer på storsjukhusen; så folk ligger kvar där onödigt länge då det saknas kompetens ute på vårdcentralerna”, menar han.

Ett stort problem på Stockholms fem storsjukhus är vad Johan benämner som en ”otroligt förlegad och krånglig struktur”. ”Cheferna som intervjuar har ansvar att anställa, en budget att hålla och måste driva en verksamhet, men samtidigt har de inget spelutrymme för de som sitter ovanför och bestämmer över pengarna ger bara tvärt nej när det gäller att tumma på gränserna”, säger han. ”De som vi förhandlar med har inte tillräckligt stora mandat att göra förändringar.” Han fortsätter:

”Systemet är otroligt trögjobbat. Förhandlarna skyller på HR, som skyller på sjukhuschefen, som skyller på landstiget, som i sin tur skyller på någon ännu högre… Det tyder dock på att systemet börjat rubbas när Sveriges kommuner och landsting (SKL) offentligt frågar Vårdförbundet vad deras roll är i löneupproret, att man nått hela vägen fram. Men det krävs att det fortsätter skaka ett tag till.”

(Övre rad, v till h.) Sjuksköterskor anser det vara en skymf att kalla yrket för ett ”kall”. Sjuksköterskor vägrar jobba extrapass på Gävleakuten. Plakatet listar de högskolor i Stockholm där studenterna enat sig för 24,000 kr i ingångslön. Sjuksköterskan Maria Knutsson på Södersjukhuset, intervjuad i Metro, ser patienternas säkerhet hotad av personalbrist. (Mittenrad, v till h.) På stormötet vid universitetet i Luleå anslöt sig sjuksköterskestudenterna till löneupproret. Jon Gunnarsson Ruthman sade upp sig i protest under en löneförhandling på Karolinska och gick med i löneupproret. Stridbara sjuksköterskor. (Nedre rad, v till h.) Ulrika Blumfelds, Kerstin Lindström och Anna Andersson lämnar över ett upprop till Jesper Svensson, landstingssekreterare för Anna Starbrink (FP). Södermalmstorg-protesten i vintras.

LÖNEN ÄR INTE ENDA problemet. ”Politikerna som säger att det är vi, och inte dem med deras dåliga lönebud, som sätter patientsäkerheten i fara, har aldrig stått där själva och upplevt ansvaret det innebär”, säger Anders. ”Man måste avgöra exakta mängden av ett läkemedel som ska injiceras in i någons blod, och hur den individen påverkas. Yrkets fysiska och psykiska påfrestning. Springet för att träffa så oerhört många patienter. Flexibiliteten inför särskilda behov. Tiden räcker inte till.”

Många sjuksköterskestudenter börjar högskolan långt efter de gått ut gymnasiet. De har kanske tagit uppehåll, jobbat som undersköterskor, haft utlandsjobb, gjort långa resor, gått någon annan högre utbildning, varit egna företagare under en period. Så många är inte 18-19 utan kring 25 år. När de ska börja jobba har de gigantiska skulder och knappt råd att starta familj på sjuksköterskans ingångslön. Det leder till underbemanning och snedvridna rutiner. Patienterna är de som får lida.

Johan säger att det är klart att flera problem finns, men studenterna enar sig uteslutande för blott en intressefråga – ingångslönen – för närvarande. Han hoppas dock att det faktum att de lyckas inspirerar andra att tro att fler saker går att förändra. (Emma Falk, 24 år, arbetande sjuksköterska sedan två år som administrerar Göteborgs Facebookgrupp, har sagt att en seger medför ”kollektivt bättre självförtroende som gör att vi kan orka kämpa för arbetsmiljö, vårdtider och annat”.)

Vårdförbundet har inte lyckas höja ingångslönen sedan vårdstrejken 2008, då man vann ett par hundra kronor. För några år sedan underskrevs ett skamavtal som sänkte lönen. Inflationen har sänkt reala ingångslönen till motsvarande 19,000 kr i dåtidens värde. Alltså åt inflationen upp 1500 kronor (eller värdet av 12 timmar) per månad. Men 24K:s aktiviteter lönar sig. Studenternas mindre intregrering i systemet, lösligare organisering och svåråtkomlighet underlättar att vinna.

Anna Starbrink klagade att löneupproret bryter normen för löneuppgörelser (i såväl individuella som kollektiva förhandlingar). Versamhetschefen för akuten på KS Solna, Per Lindmarker, säger att vårdstudenternas ”aktivitet delvis går tvärs emot den löneinriktning som facket och arbetsgivaren kommit överens om”. Johan tror att de svartmålar löneupproret (men prisar VF) för att de ser att medlemmarnas tilltro till Vårdförbundet brister medan studenterna har starkare självförtroende.

SCB BERÄKNAR NU att om 20 år saknas 30,000 sjuksköterskor i Sverige. ”Om läget vore det omvända, att vi hade en mättad arbetsmarknad, så hade vi kunna skrika hur mycket vi vill och det skulle ändå inte hända något”, säger Johan. ”Men det vore idiotiskt om inte tillfället togs just nu. Det gäller även verksamma sjuksköterskor; ni är ju dumma om ni bara skulle gnälla för att någon annan får högre lön. Ta chansen nu istället! Prata öppet om er lön, och sluta tänka på jantelagen.”

Att inte bilda ett centralt förbund har blivit något av en princip för de upproriska och nytänkande studenterna. ”Det hänger ju idag på att alla ställer sina egna krav, att det inte blir så att folk bara trycker gilla och kommenterar på sin höjd för att sedan känna sig färdig”, säger Anders. ”Styrkan ligger i att alla måste med”, summerar han. ”Vi kan inte ta ansvar för andra landsting och regioner, där kanske det råder andra förutsättningar, utan vi kan bara berätta hur vi har gjort”, säger Johan.

Ulrika Blumfelds skriver i sina intervjusvar till ‘På jobbet’ att deras ”gerillaverksamhet” vill man överlämna ner till nästkommande terminer. ”Vi hoppas att nästa årskull av studenter ska kräva 25,000 kronor”, skriver hon. Hon ser denna lönerörelse som ett rent studentuppror och säger att man inte vill blanda in någon politik, ”utan politikerna får reda upp konsekvenserna av upproret”. Stark betoning fästs på att lyfta en fråga åt gången, den som sätter fingret på den största orättvisan.

”Sjuksköterskekåren har subventionerat den svenska sjukvården i en massa år, men det är slut med det nu”, sade Blumfelds på manifestationen på Södermalm i vintras. Med låglönesatsningar och en utbyggd välfärd krympte löneskillnader mellan könen framtill för 30 år sedan. Denna utveckling stagnerade och klyftan minskade bara tre procentenheter till idag. 92 procent av sjuksköterskorna är kvinnor och bara åtta procent män. De kvinnodominerade yrkena diskrimineras systematiskt.

”Framför allt är det ju unga kvinnor som nu börjar förstå sitt eget värde”, har Blumfelds sagt. ”Det är ett kvinnodominerat yrke, väldigt underbetalt och kämpar mot att i flera århundraden varit ett ‘kall’; det är helt klart en kvinnokamp, och jag tycker det är bra”, säger Johan. Ändå medger han och Anders att det finns oproportionerligt många män i löneupproret i förhållande till andelen av yrkeskåren. De hoppas att det går att dra in många fler tjejer med starka åsikter i täten av upproret.

*

‘På jobbet’  frågade sjuksköterskestudenterna hur man kan stödja deras sak mer än att skriva stöduttalanden och dyka upp på deras aktioner. Det svar som gavs var att bidra till att bilda opinion. Särskilt efterfrågades att allmänheten skulle få kännedom om sjuksköterskans vardag i arbetet, och vad det egentligen innebär att jobba som sådan. Stöduttalanden har exempelvis kommit från UV Göteborg/Bohuslän och inom arbetarrörelsen från SSU:s Stockholmsdistrikt.

Men politikens trend arbetar inte för sjuksköterskorna. Alliansens partier slåss om vem som bäst försämrar lönen för unga löntagare. Inte heller facket stillar ens oro. Handelsanställdas förbunds strejkvarsel inställdes, krav på 5,5 procent lönelyft för unga skrotades och istället kom en eftergift för sämre ungdomslöner. Socialdemokraternas ”feministiska” ledare Stefan Löfvén godkände förut sämre ungdomslöner som bas för IF Metall. Att stödja sjuksköterskorna vore att plåstra om ett sår.

Stefan Löfvén har inte svarat på Vårdförbundets frågor om vad han, som ”feminist”, kommer göra åt att ingen vill utbilda sig till sjuksköterska när lönen är för låg, och för att få en ”god, kvalificerad och säker hälso- och sjukvård”. Många sjuksköterskor blir arga när cheferna och politikerna säger åt dem att om de vill ha skälig lön har de inget i offentlig sektor att göra. Välfärdssektorn måste inte bara rustas för bättre service, utan även som en fristad från slavlöner, överarbete och resursbrist.

24K-upproret står idag upp för den princip som vi inom LO lär oss på den fackliga grundkursen, det fackliga löftet: ”“Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin och under några omständigheter arbeta på sämre villkor eller lägre lön än det vi nu lovat varandra. Vi lovar varandra detta i den djupaste insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav.” Genom att vara gräsrotsrörelsen som kan vinna sina strider agerar de som DEN RIKTIGA FACKFÖRENINGEN.

LÄS OM LÖNEUPPRORET PÅ OLIKA ORTER:

Göteborg, GävleJönköping Linköping  LuleåUmeå

  Intressant?

______________________________________

August Palmberg, litterär,

enskild medlem i SSU & LO.

padittjobb@hotmail.com

Annonser